Östergötland under hednatiden.
Af
Oscar Montelius.
1.
På pergament och papper skrifna urkunder hafva föga att
förtälja om Östergötland under tiden före kristendomens införande där,
och det lilla de meddela rör endast hednatidens allra sista del.
Vida viktigare äro de upplysningar om lifvet i detta landskap under hednatiden, som vi få af de många runstenarna, de ännu talrikare grafvarna, de andra fasta fornlämningarna samt de tusentals ur Östergötlands jord uppgräfda fornsakerna. Dessa källor för vår kunskap om lifvet under forntiden hafva ock ett mycket högre värde, än man vanligen föreställer sig.
Om den äldsta delen af den tid, som plägar kallas »historisk», förnimma vi här i Sverige liksom i många andra länder i allmänhet föga mer än genljudet af de strider, som då utkämpades, och namnen på de kämpande höfdingarna. De äldsta skriftliga urkunderna hafva i de flesta fall föga eller intet att förtälja om den dåvarande kulturens ståndpunkt, om det arbete som i det tysta utfördes för odlingens främjande. De hafva ock, dessa urkunder, så godt som alla fått den form, i hvilken de nu föreligga, först mansåldrar eller århundraden efter den tid, om hvilken de tala.
De kämpande höfdingarnas namn och kampens växlingar under den tid, som plägar kallas »förhistorisk», äro väl föga eller intet kända. Men vi kunna göra oss en bild af den dåvarande odlingen, åtminstone den materiella, vi kunna århundrade för århundrade följa dess fortskridande. Och det, som vi veta om dessa tider, är så mycket tillförlitligare, som vi öst ur samtida källor, ty det som ligger i en graf är ju från samma tid som den döde, det är nedlagdt af dem, som voro närvarande vid begrafningen, och
Vid Svenska Fornminnesföreningens möte i Vadstena sommaren 1901
höll förf. ett föredrag om Östergötland under hednatiden. Det är detta
föredrag, som sedan blifvit omarbetadt till nu föreliggande uppsats.
