Museet i Kiel eger två små handtag af brons, som varit fastnitade på bronsskålar. De äro utan tvifvel från Slesvig-Holstein, ehuru den närmare fyndorten är okänd.[1]
En tunn, slät bronsskål med pånitadt handtag är funnen vid det på Elbes vestra strand i den östligaste delen af Hannover belägna Hitzacker.[2]
Vid Roitsch, i närheten af det vid Elbe belägna Torgau, således i provinsen Sachsen, fann man 1830 i en stor grafhög en bronsskål jemte brända ben och ett par lerkärl.[3] Bronsskålen, som är mycket tunn och har ett bredt, tunnt handtag, prydes af ett par rader drifna, temligen små bucklor, alla af samma storlek.
En bronsskål, som icke prydes af drifna bucklor, är funnen vid Mansfeld.[4] Den har ett bredt, tunnt öra, prydt med enkla, långsgående linier och fäst med två nitar vid hvardera ändan.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 41 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf. Bildtext: Fig. 33. Mainz. 1⁄3. |
|
|
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 41 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf. Bildtext: Fig. 33 a. Handtaget till skålen fig. 33. |
Vid Niederwörthe har man, »jemte urnor» (af lera), funnit
en bronsskål af nu ifrågavarande slag.[5]
En sådan bronsskål, hvars fyndort icke är känd, förvaras i museet i Gotha.[6]
- ↑ Undset, anf. arb., sid. 266.
- ↑ Undset, anf. arb., sid. 243.
- ↑ Museum für Völkerkunde i Berlin (n:o II. 1908). — Bericht vom Jahre 1831 an die Mitglieder der Deutschen Gesellschaft zur Erforschung vaterländischer Sprache und Alterthümer in Leipzig (Leipzig 1831), sid. 9, pl. I fig. 2. — L. v. Ledebur, Das Königliche Museum vaterländischer Alterthümer im Schlosse Monbijou zu Berlin (Berlin 1838), sid. 145. — Voss, i Verhandl. der Berl. Anthrop. Ges., 1881, sid. 112.
- ↑ Museet i Halle. — Undset, anf. arb., sid. 198.
- ↑ Museet i Dresden. — S. Müller, i Årböger f. nord. oldkynd. 1876, sid. 188, not.
- ↑ Müller, anf. st.
