dröm om oxen, Gudmunds fylgja (ex. 6): detta är »mannafylgjur». Pluralen tjänar kanske här till att ge uttrycket en mera allmän giltighet. Jfr Gunnar Gjukesons diser och Gisle Surssons två drömkvinnor, hvilka senare dock icke framställas som fylgjor. Hvad björnungarna, som följa Gunnar från Lidarändes fylgja (ex. 1), betyda, lämnar sagan oss i ovisshet om, men det tycks endast vara den stora björnen, som är Gunnars fylgja.
3. En släkt kan ha sin »ættarfylgja» (ex. 12). Möjligen ha de enskilda medlemmarna af släkten därjämte sina egna fylgjor (ex. 23). Ätten kan ock ha ett antal fylgjor eller diser gemensamt (ex. 17). Fränders fylgjor uppträda tillsammans (ex. 7, 22, 24).
4. Fylgjans förbindelse med mannen (släkten) är intim, men icke oupplöslig (ex. 17). I hvarje fall tycks den alltid upplösas genom döden (ex. 13, 14, 16. Ifall Gisle Surssons goda drömkvinna är att betrakta som en fylgja, utgör hon ett undantag från denna regel enl. berättelsen i kap. 19). Hallfred uppsäger själf förbindelsen med sin fylgja, då han känner döden nalkas. Helges fylgja söker sig en ny man att följa redan någon tid före Helges död. Vid en mans död kan hans fylgja öfvergå till någon af hans fränder. Om detta alltid tänktes vara fallet, framgår icke.
5. Fylgjan är i allmänhet osynlig, men kan äfven som sådan göra sin verksamhet kännbar (ex. 21, 22). Blott undantagsvis visar hon sig — och då vanligen i drömmen — såsom förebud eller till varning, hjälp, uppmuntran.
6. Vanligtvis visar hon sig i djurgestalt, mera sällan såsom en kvinna. Fylgjans gestalt motsvarar mannens skaplynne. Den starke, mäktige, storslagne Gunnar från Lidarände följes af en stor björn, under det hans lömska motståndares fylgjor äro vargar. Oxen med de starka hornen är en passande fylgja åt den mäktige Gudmund, sådan sagan skildrar honom, liksom bocken, som gick omkring på tunet som ett slags hustomte, ger en lämplig form för trotjänaren Tords fylgja (ex. 2). Den stridbare skalden Hallfreds fylgjukona är en storväxt, brynjeklädd kvinna, och att Vigfuss herses fylgja var högre än fjällen, är en bild af hans stora makt och anseende. — Naturligtvis fordrades det dock en särskild visdom tör att utan vidare känna igen en fylgja, såsom Eyolfs fosterfar gör i ex. 7.
7. Fylgjan kan uppenbara sig såväl för den man hon följer som för en annan, dock i allmänhet blott för en i sänder (undantag ex. 13).
