tillhör en yngre tid; det kan ej gerna vara äldre än från senare hälften af det 2:dra århundradet före vår tideräknings början.
⁎
Hittills hafva vi endast betraktat de söderifrån införda kärl af brons, som anträffats i det nordiska området. Man har emellertid här funnit äfven en mängd andra från samma håll komna föremål från tiden före Kr. Att redogöra för alla sådana fynd skulle föra mig för vida. Jag skall därför inskränka mig till att omnämna några bronsarbeten, hvilka i tekniskt afseende och genom sina ornament påminna om de nu beskrifna kärlen.
Särskild uppmärksamhet förtjena då ett par i Sverige och Danmark funna bronssköldar, hvilka liksom kärlen äro hamrade och prydda med drifna ornament. Äfven genom sin form hafva dessa ornament, såsom vi skola få se, en så stor likhet med dem på nyssnämnda kärl, att något tvifvel om deras härkomst från samma trakt ej kan råda.
En sådan sköld (fig. 68) upptäcktes år 1865 under torfgräfning i en mosse å Nackhälle egor i Spannarps socken, Halland.[1] Den låg 6 fot under jordytan; något annat anmärkningsvärdt iakttogs icke på platsen. Bronsen är ej mer än 1 millimeter tjock. Kanten är omböjd till ett rör, för att skölden skulle bli stadigare, men ej vikt öfver någon ten. Då det sätt, hvarpå handtaget är fäst (Sv. forns., fig. 179 b) visar, att ingen beklädnad af trä, läder eller dylikt funnits på baksidan, har skölden således endast kunnat bjuda ett svagt skydd mot hugg och stöt. Handtaget, som är så litet, att det endast lemnar plats för två fingrar, är fastnitadt midt på baksidan, tvärs för den ovala bucklan. Skölden är rikt prydd med drifna sirater: ränder, större och smärre runda bucklor, dels enstaka eller ordnade i rader, dels bildande fogelfigurer, samt koncentriska kretsar.
Vid en af nuvarande professor Cronquist utförd analys har det visat sig, att bronsen i denna sköld består af: 87,31 % koppar, 7,66 % zink (!), 1,76 % tenn och 1,21 % bly, jemte starkt spår af jern och svagt spår af arsenik. Bronsen är således, genom den ringa
- ↑ Statens Historiska Museum (n:o 3420). — V. Boye, i Hallands Fornminnes-förenings årsskrift, sid. 6 (jfr sid. 69). — Sv. forns., fig. 179.
