vara sannolikt, att verkligen de på bronskärlen förekommande ornamenten, åtminstone några af dem, också af nordborna betraktats som heliga symboler.
⁎
Visserligen anses de nyss omtalade guldskålarna af de flesta forskare vara införda hit till Norden söderifrån,[1] men, då detta förefaller mig mycket tvifvelaktigt, vill jag ej nu dröja vid en redogörelse för dem.
Att man betraktat guldskålarna som främmande arbeten, beror väl dels därpå, att de liksom de här ofvan beskrifna bronskärlen äro hamrade och prydda med drifna ornament, dels därpå att guldskålar arbetade på samma sätt förekomma äfven i mellersta Europa.
Hvad det förra skälet beträffar, vill jag dock fästa uppmärksamheten på, huru mycket lättare och naturligare det är att med hammaren behandla guldet än bronsen. Man kan därför utan svårighet förstå, att ett folk, som är vant att gjuta kärl af brons och pryda dem med inpunsade sirater, kan med hammaren forma en skål af guld och pryda den med drifna ornament. Att nordborna under bronsåldern verkligen varit förtrogna med konsten att bearbeta guldet på detta sätt, det visas också af sådana arbeten, om hvilkas nordiska ursprung någon tvekan ej kan finnas.[2] Materialet är främmande, men arbetet nordiskt. Detsamma gäller ju också om alla nordiska bronsarbeten från samma tid, emedan all i Norden under bronsåldern använd metall måste vara införd hit från andra länder, kopparn så väl som tennet.
Och granska vi det senare skälet litet närmare, så finna vi, att det ej väger tungt. Det visar sig nämligen, att man ännu aldrig i mellersta eller vestra Europa funnit någon guldskål af samma typ, som de i Norden vanliga.
Några få af de i Norden funna guldskålarna likna väl i formen mer eller mindre ett par utom det nordiska området anträffade kärl,
