fornminnesföreningar i de orter, der sådana ännu icke funnos, dels att till intagande i Svenska Fornminnesföreningens handlingar meddela sådana uppsatser, som för dess ändamål kunde finnas lämpliga. Man skulle dock kunna gå något längre. Ett närmare samband mellan centralföreningen och landskapsföreningarna, än det som nu existerar genom dessa möten och centralföreningens årliga tidskrift, borde åstadkommas. Hurudant detta samband skall vara, och på hvad sätt det lämpligast skall vinnas, vore icke lätt att säga, då vissa af landskapsföreningarna redan hafva sin verksamlet så ordnad, att en närmare sammanknytning med centralföreningen endast kan ske genom ändring uti deras nu gällande stadgar. Tal. ville derföre endast föreslå att mötet ville såsom sin åsigt uttala, att det vore helsosamt om Svenska Fornminnesföreningen ville med deputerade från landskapsföreningarna öfverlägga om det sätt, hvarpå en sådan samverkan eller sammanslutning, hvarom här är fråga, skulle kunna åstadkommas.
Ingeniör Bergstrand ansåg att centralföreningens tidskrift vore att betrakta såsom den egentliga föreningslänken mellan centralföreningen och landskapsföreningarna. För landskapsföreningarna faller det sig i allmänhet svårt att utgifva särskilda tidskrifter, till följd af de dermed förenade kostnader. Styrelsen för Svenska Fornminnesföreningen borde dock, enligt tal:s tanke, kunna på egen hand och sjelfständigt bestämma om sättet hvarpå sambandet emellan föreningen och de särskilda landskapsföreningarna lämpligast vinnes. Samrådan med särskilda deputerade från fornminnesföreningarna i landsorten trodde tal. icke vara af nöden.
Artisten Mandelgren förklarade sig dela frih. Djurklous åsigt om lämpligheten och önskvärdheten deraf att kommitterade från de särskilda föreningarna finge med Svenska Fornminnesföreningens styrelse öfverlägga om sättet för den närmare sammanslutningen. Åtskilliga svårigheter förefunnes för densamma. Skånska fornminnesföreningen t. ex. har äfven till uppgift att utgifva bidrag till Skånes historia, och har för detta ändamål bildat en särskild fond.
Amanuensen Eichhorn ville anföra några ytterligare omständigheter, hvilka gjorde det behöfligt att mötet uttalade en bestämd önskan det samtliga fornminnesföreningarna ville utse ombud för att med Svenska Fornminnesföreningen afhandla denna angelägenhet. De svårigheter som mötte frågans afgörande nu vore
