draga ur landet, och blefvo de så förklarade fredlōse (Rimkrönikan).
Hur länge hofvet efter denna händelse stannade på ön känner man ej; troligen lemnade det slottet frampå sommaren, då man ser Birger vara i Alsnö.
Sedan hertigarne återkommit med hjelp från Danmark, fördes brödrakriget med omvexlande lycka, tills de följande året ingingo fred. 1306 inträffade den beryktade Håtunaleken, då hertigarne bemäktigade sig konungen och rikets styrelse. Deras regering uppfyldes af krig med den forna bundsförvandten Danmark, och slutligen ansåg de fördelaktigast att försona sig med konungen, då de öfverenskommo (d. 26 Mars 1308 i Örebro), att den senare skulle få tillbaka 1⁄3 af riket, och hertigarne behålla det öfriga, hvaruti Visingsö äfven var inbegripet. Hertigarne Erik och Waldemar begåfvo sig på sommaren till ön, derifrån de den 17 Aug. begåfvade nunnorna i Gudhem med Aranäs, för att dit förflytta sitt kloster; af samma dag finnes ett annat af dem, från samma ställe, utfärdadt bref i samma ämne, med uppmaning till dem, som på klostrets förra plats hade sina anhöriga begrafna, att till deras förflyttning till Aranäs gifva sitt samtycke och lemna biträde (Sv. Dipl. N:o 1595 och 1596). Brefven bevitnades af deras närvarande råd. Kort derpå måtte de lemnat ön, ty den 24 i samma månad äro de i Östergötland. Sedan vet man ej att de varit der förr än år 1310, då de i början af Februari reste från Örebro till Visingsö, hvilket vi känna derigenom att de den 27 i denna månad bevitnade Asmund Langs i Hofsgärdet testamente.[1]
- ↑ I detta bortskänker han åt olika personer 41 mark i penningar,
2 oxar, 1 ko, ej mindre än 7 hästar samt harnesk och vapen,
hvarjemte sjelfva gården gifvits till Alvastra kloster. Den måtte dock
senare afyttrats af klostret, ty 1340 eges den af den bekante Ulf
Gudmarsson, som var gift med den heliga Brigitta.
Att slägten Lang varit af en viss betydenhet, finner man såväl deraf att Asmund L. kunnat anmoda hertigarne vara vitne till hans testamente, som äfven af de handlingar som finnas qvar rörande personer med detta namn. Så har Johannes Lang, halfbror med kaniken Sune i Linköping, beseglat ett bref af 1353 i Skeninge (hans vapen var en lilja inom en cirkel); 1378 får en Jowar, son af Jowar Laangh, af Johan Petersson, kanik i Strengnäs, ett öresland och 6 plogland i Aspastum — och slutligen i ett bref af samma år dateradt ”in castro Ekholm” afhänder sig en Faste Langh sitt gods i Kaalberga.
