Ladulås, som här haft sitt konungsliga residens, i hvilket han stilla afsommat år 1290).
Läget för Näs slott kan äfven anstå en konung, ty utsigten härifrån är hänförande vacker och storartad; på trenne sidor omgifves udden af Vetterns vida spegel, som långt i vester begränsas af Vestergötlands skogiga höjder, merendels slutande mot sjön med stora, vitglänsande sandbankar. På östra sidan mötes blicken af de branta och höga Öhlabergen, hvilka synas lodrätt stupa ned i Vetterns djup, och hvilka slutligen löpa ut i en spets, ytterst bildande den höga Virta kulle. Början af dessa berg nära Grenna prydes af det ståtliga Vestanå, det enda ännu bebodda af Braheättens här belägna slott — här och der synas enstaka gårdar ligga i någon trång dalsänkning nästan oåtkomliga som örnnästen. I söder förena sig stränderna och omsluta Jönköping, som man dock ej kan skönja med obeväpnadt öga; men der bakom reser sig Taberg lodrätt äfver den omgifvande nejden, högre än något annat berg i grannskapet.
Slottet på ön omtalas, som man nu känner, endast trenne gånger i våra häfder. Först är det, när den norske tronpretendenten Erling Stenvägg blef insatt i fängsligt förvar i slottstornet på ön, hvilken händelse väl tilldragit sig omkring 1190. Att slottet varit betydande och efter den tidens sätt och behof väl befästadt, finner man af den isländska Rymbegla, hvilken anses förskrifva sig från medlet af 1200-talet, och der det heter: ”I östra delen af Vestergötland ligger Lena och längre åt vester Elgarås; vesterut från Lena är den skog som kallas Tvivid, den är 12 raster bred; landet i öster från Tvivid kallas Småland. Derpå följer den sjö som hålles för den största i Svea välde, heter Vettern (Veitur). Så kommer Visingsö (Visnisey) och dess ansenliga slott, der konungen förvarar sina dyrbarheter, och är det den starkaste punkt i hela riket.” Tredje och sista gången det nämnes är då konung Birger år 1318 till Danmark pantsätter ön med dess slott (V. cum castro in eadem insula sito).
Nu uppstår den frågan, hvilket af de båda slotten Näs och Borga har varit konungaresidenset på ön. För att söka lemma ett tillfredsställande svar härpå, skola vi först taga i betraktande det senare, såsom det troligen äldsta. Uppgiften blir nu att efterforska vid hvilken tid det kan hafva blifvit förstördt, i och för hvilket ändamål afståndet mellan den i sjön uppstickande stenen
