Svenska Fornminnesföreningens andra årsmöte i Örebro den 19—21 juni 1871.
(Forts. o. slut fr. föreg. häfte.)
4. Kunna af föreningen några åtgärder vidtagas, i syfte att få alla delar af landet undersökta med afseende på de särskilda forskningsföremål, som finnas berörda uti det af föreningen utgifna frågformulär?
Brukspatron Ehrenborg anhöll om ursäkt derföre att han, ehuru han saknade alla studier i det förevarande ämnet, hvarken var fornforskare eller konstkännare, deltog i ett möte sådant som detta; men han trodde sig dock ega den enda väsendtliga egenskap, som erfordrades för att icke vara alldeles främmande i denna samling, den att ega ett för Sveriges väl klappande hjerta. — I en tid, fortfor tal., sådan som vår, med den starka utveckling den gifvit åt industriens och kulturens alla grenar, är faran för utplånandet af det nationelt egendomliga ganska stor; och det måste derföre också för hvarje fosterlandsvän vara särdeles glädjande att, sedan det nationella språket under de sednaste årtiondena undergått en reningsprocess, denna tager sin början äfven inom andra kulturens grenar. Heder åt de män, som gjort detta arbete till sin uppgift! Jag gläder mig deråt, icke endast ur kulturens synpunkt utan ur rent fosterländsk, ty kultur och industri äro kanske lika kraftiga medel för bevarande af vårt lands sjelfständighet, som uppfostrandet af vår befolkning till soldater. Då jag ser på denna fjerde fråga och den i sammanhang med henne stående sjette, kan jag för min del ej besvara dem på annat sätt, än att, efter hvad mig synes, Svenska Fornminnesföreningen redan vidtagit hufvudsakligen alla de åtgärder, som under nuvarande förhållanden kunna vidtagas, för uppnåendet af det ifrågavarande målet. Kastar jag en blick på en
