beskaffenheten och vigten af slika arbeten, men det är icke mindre ledsamt för det. Flera fornminnesföreningar hafva efter måttet af sina tillgångar lemnat understöd för sådana undersökningar, och mycket har derigenom redan vunnits. Det vore ōnskligt att äfven Svenska Fornminnesföreningen kunde deltaga i en sådan verksamhet och om möjligt göra det i större utsträckning. Det finnes nämligen ett sätt att påskynda antiqvariska forskningar, som synes väl värdt att försöka. Den nyligen bildade fornminnesföreningen i Finland har just nu i sommar utsändt en hel expedition af fornforskare, som har i uppdrag att med förenade krafter verkställa undersökningar i en del af Finland. Jag har nämnt detta i den öfvertygelsen att dylika försök borde göras äfven hos oss, i synnerhet om det finska företaget krönes med framgång. — Om det i fjerde frågan angifna syftet skall kunna förverkligas, är det dock framför allt af vigt att kunskap om och intresse för de ämnen, som finnas berörda i föreningens frågformulär väckas och underhållas. Sådant kan ske bland annat derigenom att föreningarna utöfva en allt lifligare och omfångsrikare verksamhet. Men jag vill i sammanhang härmed gifva åtminstone en antydning om en plan, som någon gång föresväfvat mig, ehuru jag visst icke tänkt att nu framställa densamma, och fastän man möjligen skall tycka, att den icke egentligen hörer till ämnet. Det har nemligen händt att styrelsen till svar på sina kallelsebref fått t. ex. det svaret: ”jag är ledamot i så många andra föreningar, att jag icke kan ingå i flera”. En bland dessa är vanligen ett bibelsällskap. Nu frågas, om det skulle vara omöjligt att förmå åtminstone några af de många bibelsällskap, som finnas i vårt land, att något utvidga sin verksamhet, att i stället för att endast sprida biblar, äfven vara behjelpliga med spridningen af andra nyttiga arbeten eller till och med lemna bidrag till antiqvariska och språkliga undersökningar? Om de beslöte sig för en sådan utvidgning af sin bokspridande verksamhet, säger det sig sjelft att goda arbeten rörande fosterlandet, och särskildt dess forntida minnen, i främsta rummet komme i åtanka.
Dr Grandlund påpekade att hr Ehrenborgs förslag till resolution icke torde kunna i den form den nu förelåg, af mötet antagas. Det medel han ansett för Fornminnesföreningens förnämsta till vinnande af sina syftemål hade föreningen redan sōkt uppnå. Föreningen hade nemligen gjort till sin uppgift att söka
