Hoppa till innehållet

Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf/214

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
200

Dr Montelius: Tal. hade med glädje hört tvenne ledamöter af föreningens styrelse förklara, att något spår till antipathi mot akademien hos styrelsen ej existerar. Den ene af desse talare tycktes dock ej hafva uppfattat de betydliga svårigheter som äro förenade med publikationen af de hos akademien förvarade handlingar. Skulle de offentliggöras i större skala, skulle detta kosta stora summor, i synnerhet för planchernas skull. Många bland dessa vore kolorerade, och beskrifningarna skulle ofta förlora allt värde för läsaren, om han ej på samma gång vore i tillfälle att se teckningarna, och ofta låge arbetets egentliga värde just uti dessa. Hvad beträffade den förteckning tal. uppläste, så ansåg han sig berättigad att besvära församlingen med dess åhörande derföre att, då diskussionen rörde sig kring frågan om de åtgärder föreningen borde vidtaga, föreningen först borde hafva reda på hvad som redan blifvit åtgjordt.

Lektor Linder bad att få i minnet återkalla de ordalag, han användt om den sak, nästföregående talare vidrört. Han hade sagt, att han icke under den tid han deltagit i styrelsens öfverläggningar dervid hos henne märkt någon bitterhet mot akademien, och han tillade nu, att, såvidt han kunnat finna, hon ej heller haft skäl att hysa någon sådan.

Sedan frih. Hermelin, frih. Djurklou, amanuensen Eichhorn, pastor Ljungström och dr Granlund tillagt hvardera några ord förklarades diskussionen afslutad, och med förkastande af brukspatron Ehrenborgs förslag till resolution beslöts att den om frågan hållna öfverläggningen skulle gälla såsom svar på densamma.


5. På hvad sätt skulle föreningen kunna verka derhän, att en fullständig och noggrann kännedom af i fäderneslandet redan gjorda och framdeles skeende fynd må komma allmänheten till godo?

Lektor Wiberg: Bland de saker, hvilka kanhända skulle kunna angifvas såsom medel för väckande af kärleken till fosterlandets minnen, är spridandet af kännedom om de fornsaksfynd som gjorts eller göras i landet. Hr Montelius har under diskussionen öfver den föregående frågan redogjort för hvad Antiqvitetsakademien för detta ändamål hittills gjort; men redogörelsen var