förhoppningen, att hrr friherren ej skulle vilja neka sin medverkan till arbeten och bemödanden, som kunna bidraga till att stärka vår nationalitet, och ge fastare grundval åt hoppet om en nationell framtid. Dess förmodan har i detta fall icke kommit på skam. Alla äro vi ordföranden skyldiga uppriktig tacksamhet för den reda och klarhet, det tålamod och den humanitet, hvarmed han fört klubban och hvarigenom han i så väsendtlig mon bidragit till att mötet burit några frukter.
Dernäst vill jag till mötets, af alla älskade och värderade vice ordförande, herr doktorn och kommendören Gumælius, en man hvars förtjenster om vetandet och forskningen vi alla känna och erkänna, frambära ett uttryck af vårt lifliga erkännande och vår varma hängifvenhet. Jag slutar med den önskan, hvarmed alla fosterländska möten och förhandlingar böra afslutas:
Gud bevare vårt fädernesland, vårt gamla, kära Sverige!
Återstoden af dagen egnades åt en hjertlig samvaro och gaf Örebro samhälle att lägga i dagen hela sin gästvänlighet. Efter middag vid table d’hôte å stadshotellet eller i enskilda kretsar företogs kl. 4 utfärd med ångfartyget Nerike från Skebäck till Engelbrektsholmen, der gripande tal höllos. Efter återkomsten till staden gåfvo innevånare för gästerna en afskedssexa på hotellet, och dermed var det andra svenska fornforskaremötet afslutadt. Påföljande dag voro några af mötets deltagare af en bland förningens mera framstående ledamöter inbjudna till en angenäm middag å hans egendom ej långt ifrån staden.
