Hoppa till innehållet

Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf/261

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
247

vidare säger Knut Brynjulfsson i sitt morgongåfvobref år 1440 att han på hustruns hyndersdagh låtit fastfara de bortgifna godsen, tilläggande: oc thessa heldho a fæsthinne, fförst jac Knuth brönioffsson, her sixsten progxt i Wermelandh, Biörn Niclisson, lagman i Wermelandh samt 9 andra (prester, frälse- och ofrälsemän)[1]. I andra bref, både äldre och yngre än de här anförda, finner man bland vitnena både fastar och wiþæruarumæn, eller blott fastar med deras styrisfastær eller forskiluman, efter olika landsorters olika lagar och dessa öfverlefvande sedvänjor.[2]

Äldre författare och bland dem synnerligast Stiernhöök hafva mer eller mindre fullständigt redogjort för de vid fastighets öfverlåtelse vanlige ceremonier; men detta oaktadt torde vara skäl att här i korthet genomgå dem i samband med den högtidliga handling, som kallades fæst (fast- eller skaptfarande), hvars ursprungliga form de ej synas hafva rätt uppfattat. Våra gamla lagars föreskrifter i detta fall, jemnförda med den tillämpning, man finner uti permebrefven, visa att köp skulle ske medh skapt oc skötningh eller medh fæst oc wmfärdh; och vad som gälde vid köp gälde äfven i tillämpliga delar för annat jordafång. Af dessa för ett köps giltighet fordrade rättsliga handlingar beskrifves skötningen (på medeltids-latin scotacio) i Östgöta-lagen (Eghna Sal. 1) sålunda: Kunungær (och hvad som stadgades för konungen gällde äfven för bonden) skal af samu iorþ taka, sum han skötir, ok hanum (köparen, gåfvoemottagaren) i sköt läggia. Denna symboliska handling skulle ske i närvaro af vitnen, hvilka — såsom vi kunna se af Skåne-lagen och ett skånskt bref från 1338[3] — uppehöllo köparens sköt, då jorden deri nedlades eller

  1. Riks-Archivets Permebref I, N:o 2290.
  2. Ymniga bevis härpå finnas i Diplom. Suec. och Riks-Archivets Permebref, hvadan några särskilda ej här behöfva anföras. Att emellertid, när bröllopet stått utom häradet, der de hortgifna godsen varit belägna, ett tillkännagifvande af gåfvan och dess bekräftelse vid häradstinget fordrats, kan ses af Diplom. Suec. N:o 3521, der Nils Dannæs och Peder Eriksson intyga att herr Carl Thukesson in prætorio staffacher in Norrwidinga heradh offentligen tillkännagifvit (pupplica approbacione recognoverat) att han i Stockholm gifvit sin husfru Ramfrid sina gods i Berg och Gellstadh i morgongåfva. Uttrycket: pupplica approbacione synes har åsyfta tingsrättens stadfästelse.
  3. Brefvet på pergament i Riks-Archivet, f. d. Tidö-samlingen.