namnet kommer af visina, borttorkad, hvilket ord derefter öfvergått till vising. Kunde man deremot tro att Visingsö vore det ursprungliga, är förklaringen lätt gifven; det vore då en ō uppkallad efter, eller fordom egd af en Vising, Vésingr. Vésingr, med patronym. ändelsen -ing, är en afkomling af en som hetat Vis, Visi, Vesir, hvilka båda sednare väl i allmänhet betyda konung eller härförare (en som visar vägen), men äfven på samma gång kunna vara mansnamn. Saken vore då klar, men som sagdt måste man betvifla ursprungligheten af g. Svårt är alltid att förklara dylika gamla ortnamn, hvilka stundom kunna hafva gått i arf från äldre undandrifna och kanske längesedan utdöda folkstammar[1].
I en föregående uppsats (Visingsö som konungasäte, Sv. Fornm. Tidskr. 1: 2) hafva vi yttrat den åsigten att ön vid christendomens början tillhörde det östgötiskt-småländska rike, som beherrskades af de första kända medlemmarne af Sverkerska ätten. Vi hafva redogjort för konungarnes vistande på denna ö, der många af dem dogo, samt slutligen huru den med Folkungaättens uppstigande på thronen så småningom förlorade sin betydelse, hvartill på ett afgörande sätt bidrog den ödeläggelse, som 1318 drabbade slottet vid Näs. Återstår således att hopsamla och, så vidt omständigheterna tillåta, till ett helt sammanföra de uppgifter, som ännu stå att hemta rörande de öden Visingsö under den sednare medeltiden undergått.
Sedan Birger 1318 blifvit störtad, uppsattes hans unge brorson Magnus II på thronen, till en början under förmynderskap af Mats Kettilmundson. Så länge denne hade inflytelsen på ärendenas ledning gick allt väl, och äfven i början af konungens egen regering vidtogos en del nyttiga åtgärder. Bland annat utkom den 17 Juli 1345 en stadga om frälsemäns utrustning, årlig vapensyn m. m. i hvilken påbjudes: — — ”att hvilken frælst will hawa sit gods, han se sik Riddare æller Swen, ængen undantakin, at han scal hawa swa goþan hæst, at han se wæl wærþer fyurutighi marker, bætre oc ey værre, oc þær til ørsæsaðul, vppgyøran hyælm, oc full wapn, baþæ at likamæ oc benom, ængo vndantakno, þy þær en goþær man ma sik med
- ↑ Vid ofvanstående utredning har hr antiqvitets-intendenten P. A. Säve behagat enskildt lemna väsendtlig hjelp och ledning. —
