bland annat äfven Rumlaborgs län med Wista härad och således inbegripet Visingsö, men bortförpantade det till Hans von Bosepol mot ett lån af 1000 lödiga mark; brefvet är dat. ”Arosiæ an. D:ni MCCCLXXXV dominica proxima post diem nat. Mariæ virginis” (1385.) Länet indrogs till kronan 1388. Sedan Albrecht blifvit afsatt och drottning Margareta på sitt hufvud förenat de trenne skandinaviska rikenas kronor, ingick hon i Nyköping 1396 en förening med Riksens Råd i Sverige, hvarigenom hon för sin lifstid skulle, med all kunglig rätt, erhålla såsom morgongåfva: Östergötland samt Jönköpings och Rumlaborgs län, hvadan Visingsō kom under hennes enskilda styrelse. Det var hon, som då adeln i riket på de sednare, laglōsa tiderna, tillskansat sig en mängd hemman under frälsefrihet, beslöt och utförde en reduction, hvarigenom de skattegårdar, hvilka sedan 1363, då Albrecht kom in i riket, fallit i frälseståndets händer, skulle återgå till sin rätta charakter samt återställas till sina forna egare eller deras arfvingar. Med Rumlaborgs län företogs räfsten i Sept. 1399 af r.-rådet Sten Bengtsson (Bjelke) och Peter Thomasson, underlagman i Östergötland. De utfärdade då ett dombref, dat. Jönköping den 4 sept. d. å., uti hvilket en mängd hemman i Habo och Fiskebäcks socknar, på fogdens öfver Rumlaborgs län, Esbjörn Christiernssons (Diekn) käromål, återstäldes till skatte. Bland dem som frånkändes frälsehemman voro: ”Iærunder Thordansson i Wisingxö i (c: 1) gardh i Guldscogh (Habo), Item Lasse a Næsy a Wisingxö ok hans skiptislag, twedelana i enom gardh i Fiskebæk”[1].
Samma år öfvergick äfven räfsten Visingsö, då ofvannämnde riddare och underlagman, för lagmansdom sittande i Småland å riddaren Yvar Niclissons vägnar, döma, vid räfsteting med allmogen på ön å drottning Margaretas vägnar, och i närvaro af flera riks-råd, att den jord på nämnda ö, som Pætar Get fått med sin hustru, Arinmodh Thyrkilsdotter, och hvarå fogden på Rumlaborg Esbjörn Diekn kärat, med påstående, att hon till förfång för kronan kommit i Pætar Gets händer i frälse, skall under frälserätt fortfarande tillhöra nämnde Pætar, emedan det blifvit styrkt att han af ålder varit frälseman (”frelsis man af alder). I nämnden sutto: Joon i Næs, Joon Man, Joon i Græmstadha,
- ↑ Bidrag till Skand. Hist. af C. G. Styffe, del. 2.
