Hoppa till innehållet

Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf/285

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
271

så som det ännu är. Tiden då detta skedde är något oviss, men, enär biskopen i L. visiterade här den 19 Dec. 1600 samt biskopen i Vexiö den 22 Nov. 1611, synes att förflyttningen skett emellan dessa tvenne år, troligen vid biskop Benedicti i L. död 1606.

Visingsö, som numera utgör en enda socken, bestod under medeltiden och sent in i nyare tiden af tvenne, Kumlaby och Ströja, af hvilka den förra innefattade öns norra del och den sednare den södra. Man känner bestämdt att så varit fallet. I det ofta åberopade testamentet af Asmund Lang af år 1310 skänker han kyrkoherdarne i Kumlaby och ”Strø” en mark hvardera, samt lika mycket åt kaplanerna i dessa församlingar. Vidare gifver Njutar i Torp (den hel. Johannis dag 1326) till kyrkorna i Kumlaby och Strö 1 öre hvardera, hvilket testamente bevitnas, bland andra, af ”Herr Sune (kyrkoherde) i Strøjo”. Ännu 1569 heter det i Johan den III:s gåfvobref — — —” likaledes hafva Wij vndt och efterlåtit Välbe:te Greffwe Per (Brahe d. ä.) och hans efterkommande at niuta och beholle then tijonde spannemåle, som åhrligen faller widh the sockner på Wissingsöö ligger — —”, och i Palmsk. saml. säges: ”Mitt uthi siöön Wätern ligger Wisingsö, på hwilcken äro tvenne kyrckiesocknar”. Troligen förenades båda till en då den nya kyrkan, som uppfördes der Ströja stått, under grefve Per Brahe d. y., på 1630-talet blifvit färdig.