Hoppa till innehållet

Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf/298

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
282

hälften af förhandlingarna vid detta möte. För att noggrannt och riktigt kunna meddela de särskilda talarnes yttranden under öfverläggningarna, hade styrelsen utsett en skicklig snabbskrifvare att föra diskussionsprotokollet, hvilket i sammandrag återfinnes i tidskriften.

Det omedelbara bestyret med häftets utgifning har jemnlikt stadgarnes 7 § varit öfverlemnadt åt en redaktions-kommité, med doktor A. Sohlman, biblioteksamanuensen C. Eichhorn samt förste amanuensen doktor V. Granlund såsom ledamöter.

Bland de första af nu varande styrelsens åligganden var att, enligt det henne genom senaste ändringar i stadgarne gifna uppdrag, ”utse ett ombud för hvarje landskap eller för större begränsadt område deraf”, hvilka egde att, hvart och ett inom sin ort, ”bevaka föreningens intressen och på styrelsens vägnar handhafva föreningens angelägenheter”. Styrelsen utsåg ofördröjligen 26 sådana ombud och anser sig nu böra med tacksamhet nämna, att flere af de män, som erhållit sådant uppdrag, visat stort nit och varmt intresse för föreningens angelägenheter.

Till medlemmar af föreningen har, sedan den allmänna sammankomsten i Februari förlidet år, på förslag dels af styrelsens ledamöter, dels af hennes ombud, invalts 270 personer, hvarjemte nya kallelsebref utfärdats till några, hvilka ej erhållit de till dem förut afgångna diplomen. Hela antalet invalda ledamöter utgör omkring 670.

Genom dödsfall har föreningen förlorat några medlemmar, bland hvilka särskildt må nämnas Arvid August Afzelius, som var en af hennes hedersledamöter. Den åldrige häfdatecknaren och skalden kom icke i tillfälle att utveckla någon verksamhet i föreningens tjenst; med hans inväljande till hedersledamot var ej heller något sådant åsyftadt. Styrelsen ville blott på det enda sätt, som stod henne till buds, betyga sin vördnad och tacksamhet för vad han uträttat i och för den sak, Svenska fornminnes-föreningen gjort till sin. Men fäderneslandet har till de många frejdstora namn, som förut voro ristade i dess minnessköld, äfven fogat hans; och efterverlden, som utan tvifvel klarare än vi kommer att inse betydelsen af hans idrotter, skall med älskande omsorg gömma minnet af denne förkämpe för en sannt fosterländsk bildning.

I öfverensstämmelse med föreningens beslut vid allmänna årsmötet den 28 Februari 1871, har styrelsen till Kongl. Majestät ingifvit underdånig skrifvelse om ändring i nu gällande förordning angående forntida minnesmärkens fredande och bevarande. Likaledes har styrelsen, med särskildt afseende derpå att föreningens verksamhet icke så mycket går ut på att bereda fördelar åt sina egna medlemmar, som fastmer derpå att utgöra ett medel för syften, som äro af den största betydelse för hela vårt folk, nemligen att bevara fosterländska minnen och att väcka en, om möjligt alla samhällsklasser genomträngande kärlek till desamma, hos Kongl Majestät anhållit om ett understöd af allmänna medel, till främjande af föreningens verksamhet, och har styrelsen i underdånighet föreslagit, att beloppet deraf måtte bestämmas till 1,000 Riksdaler Riksmynt.