 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 303 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf. |
Anm. Bra scannad bild återfinnes här: https://raa.diva-portal.org/smash/get/diva2:1241013/FULLTEXT01.pdf
2. Förgäfves jag dig varit trogen,
Förgäfves jag sällskap med dig hafver sökt.
Jag tänkte den dag skull’ bli rolig,
Men du mina sorger alltmera förökt.
Jag önskad’, jag hade en hydda,
Der jag finge vara allen,
Der skogar och lunder mig skygga
Och ovännens tunga ej gjorde mig men.
3. Förgäves i mörkret jag letar
Efter den vägen, som förer till min vän.
Gul gifve, att himlens planeter
Och stjernan, som lyste de tre vise män —
Att de kunde mig också lysa,
När jag den vägen skall gå.
Den blir mig så lång och så ledsam;
Jag sörjer till döden, om jag dig ej får.
4. Men nu har den vän, som jag älskat,
Sig tagit en annan, det hafver jag sport.
Gud låte dig ej bli förtappad;
Ditt samvet’ skall vakna och se hvad du gjort.
Gud låt oss vår vandring så ställa,
Att vi finge mötas en gång
I himmelens boning, den sälla;
Men tiden den blifver till dess alltför lång.
