 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 334 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf. |
inlemnat till k. Vitt., Hist. o. Ant. Akademien, äfvensom meddelat några till prof. C. G. Brunius o. a. Men när de nu här förekomma samlade, vitna de i någon mon om de gamles konstsinne härstädes på de anförda tiderna.
Sedan förestående var uppsatt och till tryck färdigt, har förf.
af en nittiotreårig gubbe erhållit följande berättelse om ett af de
å sid. 3 nämnda stora träkorsen, som förr voro på vår
landsbygd ganska allmänna, och som ännu på 1780-talet med stor
vördnad ansågos.
”Omkring 1787, sade den gamle, stod på Evert Jakobsson Sorbys i Källunge stor-gård ett träkors, som var vid pass 10 alnar högt samt hade en tre alnar bred tvärslå, på hvilken var fästad en stor Christus-bild, med fötterna hvilande på en klots. Denne helgedom var gemensam för gårdsfålken på bägge parterna uti gården. Marken kring korset var belagd med stenflisor, och under vintern sopades snön der alltid bort. Ty hvarje morgon gingo alla gårdens fålk dit för att göra bön med läsning af syndabekännelsen eller åtminstone Fader vår, hvarunder barnen lågo på knä, hvilande de hopknäppta händerna på den fals, som, en aln öfver marken, befans kring korsets fot, under det att de äldre stodo der utomkring med knäppta händer och man-fålken med blottade hufvuden. När barnen på Everts part bådo mor i huset, Annika, om bröd, jagade hon dem stundom
