Hoppa till innehållet

Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf/340

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
26

ursprung; men hvar skola vi förlägga denna verkstad? Vi veta det icke, men föredraga åtminstone tillsvidare, att låta dem förfärdigas inom sjelfva Gestrikland af dessa i hela norden kringvandrande finska vapensmeder, som nog äfven här upptogo den första myrmalmen. Det torde böra tilläggas, att dessa svärd icke sakna påfallande likhet med sådana på andra sidan Östersjön, som man måste tillerkänna ett finskt ursprung[1].

Vi lemna här en teckning af denna typ, af B 3, som sannolikt förskrifver sig från Årsunda socken.

Vi nämnde, att vi ega ett undantag från den ofvan omtalade allmänna typen. Detta svärd eger uti inventarium för Gefle museum n:o B 13. Ursprungligen ett vackert arbete med smakfulla proportioner, är det nu tyvärr sönderbrutet i tre delar. Hvad här först faller i ögonen är en knapp i form af en pendelskifva, i tvärlinie uppifrån nedåt af 1,8 dec.-tum, men då denna skifva utlöper i spetsar på sidorna eger hon på bredden en tvärlinie af 2,2 dec.-tum. Tenens höjd är endast omkring 212 dec.-tum, hvarvid vi dock anmärka, att så genom formen af knappen, som af parerstången, utrymme för handen i alla fall vinnes, likasom att tenens skadade beskaffenhet ej utesluter antagandet att den ursprungligen haft något större längd. Märklig är vidare parerstången, om vi eljest kunna gifva detta namn åt den, åt båda sidor nedböjda, yxformade kropp, som på detta svärd intager parerstångens ställe. Klingan, nedom parerstången är 212 fot, har nedersta spetsen afbruten och är försedd med blodränna; hon afsmalnar sakta nedåt, har upptill en bredd af 1,5, närmast spetsen åter 0,8 dec.-tum. Det hela har en längd af ungefär 3 fot.

Huruvida å fästet sådan försilfring varit anbragt som den hvarom vi ofvan talat, kan svårligen numera afgöras i anseende till den förrostning som träffat hithörande delar. Vi lemna här en teckning af detta svärd, hvartill vi icke sett något egentligt

  1. Bähr l. c. pl. XVIII och XIX.