ungefär densamma som bredden på B 5, med hvilket detta spjut har betydlig likhet. Skaftröret prydes med rundt om detsamma dragna knippen af ringar, fyra och fyra tillsammans till 1,5 linies bredd och på 2 liniers afstånd från hvarandra. Spjutet har blifvit krökt vid nedläggandet i grafven och vid nedra delen af skaftröret är fastgyttrad en massa af kol och andra förbrända ämnen, hvilken massa numera är alldeles stenhård.
B 15, en alldeles ny typ, har en längd af 1 fot 4 dec.-tum, största bredden har ursprungligen varit 2 dec.-tum ett par fingers bredd nedom skaftröret, som sjelf har en längd af 4 dec.-tum. Bladet är temligen platt med obetydlig facettering och slutar i en nästan trådlik spets. Närmaste likhet har 498 hos Worsaue. Vi lemna dock här en afbildning.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 342 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf. |
B 16 har alldeles samma form som B 15, men 1,5 dec.-tum kortare, till följd deraf att spetsen blifvit afbruten.
Vi böra slutligen nämna, att före 1869 års brand Gefle museum egde ännu en sjelfständig typ, ehuru snarlik B 5, hvilken den dock öfverträffade med några tum i längden, hvarutom mellan skaftröret och bladet fanns en hals. Exemplaret var fullkomligen konserveradt och synnerligen vackert.
Vi lemna här teckningar af B 5 och B 15.
Stridsyxan.
Ett mycket vanligt vapen hos nordboerne var i äldre tider stridsyxan, och Gestriklands hednagrafvar hafva lemnat oss deraf några exemplar. Vi hafva iakttagit ej mindre än fem olika typer bland precist lika många exemplar; det visar sig således, att detta vapen var här till sina former rätt omvexlande.
Före 1869 års brand egde Gefle museum ett starkt
