Äldre svenska folkvisor.
Meddelade och belysta af
C. Eichhorn.
Sedan den stora och af lysande framgångar krōnta ifvern för vår folkvisediktning först grep omkring sig, har nu en ganska lång tid förflutit. Afzelii och Rääfs samlingar, till hvilka Geijer och Adolf Ivar Arwidsson som medarbetare knutit sina namn, beteckna denna rörelses höjdpunkt och yppersta frukter. Sedan den senares ”Svenska Fornsånger” utkommo, har imellertid föga eller intet gjorts för att ytterligare rikta våra äldre folkvisors skatt; endast Richard Dybeck har från folkets läppar uppsamlat ett och annat qväde, hänförligt till den gamla svenska folkvisans art, äfvensom strödda meddelanden från Vestergötland och ett par andra håll skett. Synbarligen har det minskade intresset för detta slags fornforskning sin rot i den omständigheten, att vi ännu sakna en fullständig, kritisk och jemförande sammanställning af hela vår folkvisediktning, och att ej heller de båda hufvudverk vi här ofvan omtalat på länge varit i bokhandeln allmänt tillgängliga. Man må dock ej föreställa sig att en dylik samlad upplaga, som den vi här åsyfta, låter sig verkställa endast genom en sammansmältning af Afzelii och Rääfs samlingar. Mycket återstår ännu att från spridda håll inom literaturen, äldre handskrifter och muntliga uppteckningar uppspåra; och hvad särskildt de båda förra angår, äro de långt ifrån så uttömda eller origtiga som mången kanske föreställer sig. För att bevisa detta påstående tillåter jag mig att här meddela några nya bidrag till samlingen af svenska folkvisor.
- Visan om ”Stolts Elins förtrollning” finnes i en uppteckning från slutet af 1500-talet, i Palmschiölds samling å
