B. (innehåll.)
I en uppsats i Iduna, h. 7: ”Nordiska fornlemningar” af B—s (Bruzelius), läses med anledning af ett fynd å hemmanet Bosgården i Norrhveddinge socken, Malmöhus län, följande not:
Denna gård är äfven märkvärdig för trenne små källor, belägna icke långt derifrån, vid den så kallade Gissleberga-å. Om dessa källor, Jungfrukällorna kallade, lefver ännu i orten en saga, som äfven är förvarad i en gammal visa, hvars omqväde i hvarje vers är: Kaller vare den skogen — Dertill tre vackra jungfrur. Författaren fick tillfälle att höra både sagan och visan af en i orten boende sjutioårig gumma och tror sig här böra lemna sagan i korthet, då han icke vet den vara upptagen på något annat ställe, och då den troligen med den gamla sångerskan alldeles försvinner ur bygden.
”Egendomsherren på Engagården (nu Bosgården) hette fordomdags Truls, och hans maka Signe. De hade sex barn, tre af hvart kön. Sönerne blefvo i ungdomen spådde, att de skulle misshandla sina systrar. För att hindra detta, förde fadren dem långt upp åt landet. Sedan de blifvit vuxna, kommo de till hemorten, utan att veta att de der voro födde. Händelsevis mötte de i skogen trenne flickor, som skulle gå till ottesången i Norrhveddinge kyrka, och visste ej att de voro deras systrar. De våldtogo flickorna och slogo dem ihjel. På stället, der detta hände, uppsprungo Jungfrukällorna.”
Genom en dansk fornforskare har författaren blifvit underrättad, att en dylik saga finnes på ön Möen, endast med några obetydliga förändringar. Men der hänföres händelsen till hedendomen.
