hvarandra mot vestra sidan af den cirkelrunda borggården. Denna omslutes af dubbla, utom varandra gående, vallar af sten och jord, skilda från varandra genom en graf af 10—12 fots bredd.
På bottnen af den numera torra grafven uppmätte vi borgens periferi, den vi fingo till 660 fot. Vi mätte vidare två hvarandra vinkelrätt skärande diametrar, af hvilka den ena gaf oss 198 fot, den andra 204 fot. Vallarne, med den ringa höjd vi redan uppgifvit, äro uppförda af jord och stora kullerstenar.
Grafven, ej mindre än sjelfva borggården, är öfverväxt med tall och gran. Det väldigaste af dessa träd är en nere i grafven växande tall, som egde en periferie af 6?⁄? fot vid marken. Det är klart, att detta träd icke kunnat få växa i fred, förr än skansen redan var öfvergifven och ej mera påräknades för sitt ändamål. Att i någon vidare mån söka bestämma åldern af detta fornminne våga vi knappast.
Allmogen känner visserligen tillvaron af ”Stafs-skans” och visar beredvilligt dit den resande, men känner för öfrigt ingenting om densamma. Historien är ännu mera tystlåten.
Vi veta således om borgens uppkomst och öden ingenting. Namnet är tydligen hemtadt af de närbelägna ”Stafs-gårdar”. Midt för dessa, uppe på Hedesunda-åsen, ligger ett större stenröse, deri, efter vad en ledsagare berättade, man ofta påträffat ben af menniskor, som der ”blifvit nedrösade”. Författaren begaf sig derföre sjelf upp på detta rös, började leta och hittade ett cranium, åtskilliga andra benstycken och slutligen en armpipa; annat stod icke att finna bland stenarne och i den våta mossan, som delvis höljde röset. Vid gården Nynäs i grannskapet skall man deremot under grundgräfning hafva hittat ett stycke af en pansarskjorta af ”messingstråd, så stort som en näsduk”, sades det. Dessutom hade der anträffats ”ett stycke af en värja”. Det har emellertid icke lyckats mig att få se varken den ena eller den andra af dessa fyndsaker.
3. Skansbo-skansen.
1864 den 14 augusti besökte förf. i sällskap med ritläraren Söderholm en vid Skansbo i Årsunda socken befintlig gammal jordborg, vanligen ”Skansen” kallad, dervid församlingeus vice pastor hade godheten tjena oss såsom vägvisare.
