med silfver inlagd, praktfull jernyxa, nyligen funnen i en dansk graf från hedendomens sista dagar (vid Mammen i Nörre-Jylland); en liten silfverbägare från drottning Thyras graf vid Jellinge i Nörre-Jylland (afbildad i Worsaaes ”Nordiske Oldsager”, fig. 472); runda spännen af silfver med drakslingor i filigransarbete, från Danmark, Gotland, Gestrikland m. m.; samt en på Gotland funnen, utmärkt väl arbetad silfverskål från början af 11:te århundradet, hvars botten och kant äro prydda med särdeles vackra drakslingor, som på ett i ögonen fallande sätt likna dem på runstenarne från samma tid.
Utom de nu beskrifna lösa fornsakerna, finnes det nemligen i Sverige ett stort antal runstenar med präktiga drakslingor, hvarpå den här meddelade teckningen (fig. 7) kan tjena såsom exempel[1].
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 67 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf. Bildtext: Fig. 7. Runsten vid Viggby i Lillkyrke socken, Upland. Sju fot hög. Från omkring det tionde århundradet. |
Det är imellertid ej så lätt att uppvisa många sådana runristade bautastenar med drakslingor från den tid, då kristendomens läror ännu icke framträngt till våra trakter. När man vet, att ättehögarne vid hedendomens fall öfvergåfvos, skulle man visserligen vara böjd att utan tvekan hänföra till hednatiden de runstenar, hvilkas inskrift uttryckligen omtalar, att stenen restes af en person, som derjemte ”gjorde hög denna”. I Upland finnas två runstenar med sådan inskrift och enkla, men vackra drakslingor; den ena står vid Hareby i Vallentuna härad, den andra vid Broby i Danderyds skeppslag. Båda sakna den eljest på runstenarne så vanliga kristna bönen: ”Gud hjelpe hans själ” eller dylikt; men på båda finnes det ett kors. Ehuru detta sannolikt är ett tecken till kristen tro, är det dock ovisst här, liksom i
- ↑ För en närmare kännedom om runstenarne och deras drakslingor få vi hänvisa till Dybecks vackra arbeten, ”Svenska runurkunder”, ”Sverikes runurkunder” m. fl.
