Hoppa till innehållet

Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf/92

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
84

ERIKSHOLM OG FRU ELSE WLSTANDS SÖN, HAND HAFFDE THIL HÖSTRU FRU SOFFIE BRADE, SOM VOR OTTHE BRADES DATTER AFF KNUDSTORP, OG KALLEDE GUD HONNEM PAA ERIKSHOLM LÖFFWERDAGEN DEN XXIII MARTII HUIS SJEL GUD HAFFVER OG BLEFF BEGRAFFWEN HER UDI THORLÖSE KIRKE DEN V MAJI AAR EFTER GUDS BYRD ANNO MDLXXXVIII.

Dessutom voro på plåten graverade Thottska och Ulfstandska vapnen.

På en katafalk midt i koret lågo trenne kistor. Den yttersta af dessa tre hade redan på 1830-talet blifvit öppnad, så att der funnos endast ben och gråa stycken af svepningen; besynnerligt nog var högra handen ända till armbågen helt och hållet bibehållen: det var en mycket smal, fin fruntimmershand. I denna kista förvarades de jordiska lemningarna efter Otto Thotts maka Sophia Brahe, ett fruntimmer, icke mindre märkvärdigt i Danmarks litterära häfder, än hennes broder Tycho Brahe i vetenskapernas. De båda andra kistorna på katafalken innehöllo Hedvig Ranzaus och Kjerstin Urups, Sophia Brahes sonhustrurs, lik. Bådas svepningar, siden med gullgaloner, voro bibehållna; de hade på hufvudet galonerade bindmössor. Kjerstins svepning var af högblått siden, och sjelfva hennes ansigte var bibehållet.

Till venster i koret, vid sin faders fötter, låg Otto Thotts och Sophia Brahes son, Tage Thott. Denna kista öppnades på 1840-talet af professor Brunius, och befanns då liket väl bibehållet: ett långt ansigte, hög panna, krokig näsa, händerna sammanknäppta öfver bröstet, fingrar och naglar fullständiga. Svepningen var af högrödt sammet liksom kalotten, allt med mycket galoner. Sedan kistan blifvit öppnad, sönderföll liket, och svepningen svartnade.

Det var Tage Thott som låtit uppföra grafkapellet, och hans epitaphium skall här nedanför anföras.

Till höger i grafkoret stodo tvenne kistor: den ena med Jylta Gyllenstiernes och den andra med Karin Gyllenstiernes stoft. Båda hade varit svepta i högrödt purpursammet, hvars färg endast bibehållit sig mellan de på hvar andra liggande sammetskuddarne under deras hufvuden.

Dessa voro Tage Thotts tredje och fjerde hustrur.

Till höger i koret och till venster om katafalken, stod en kista, som inneslöt en annan af bly eller tenn, hvilken åter