Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/184

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
154
MÖTET I GÖTEBORG, JUNI 1875.

från Gillberga h:d och Långseruds s:n 1. från Gotland: 1. (Visby).
» Norge och Smålenenes amt: 1.


a) Från äldre jernåldern. 5.

N:o 2363. Eneggadt svärd i 3 bitar, med facetterad klinga. Funnet jemte 2 tänder af får (?) i en raserad grafhög vid Knäm i Tanums s:n.

N:o 2132. Ovalt bryne af hård stenart, planokonvext, med kantränna och en nötningsfåra i konvexa ytan. Längd 11,5 cm., bredd 3,7 cm., höjd 3 cm. Funnet jorden vid Högen i Hogdals s:n.

N:o 2053. Ovalt bryne, konvexokonkavt, med kantränna och med nötningsfåra å konvexa ytan; af qvartz.

N:o 2848. Ovalt bryne, konvexokonkavt, med kantränna; afslaget. Funnet i Nordmarks härad i Vermland.

N:o 2397. Spjutspets af jern med långa hullingar, funnen i en mosse vid Trossnäs i Nors s:n och Grums h:d, Vermland.

I samma mosse hittades för åtskilliga år sedan 3 dylika spjutspetsar, som af hittaren medtogos till hemmet, men påföljande natt uppstod ett så fasligt spökeri i huset, att mannen fann sig föranlåten att nästa morgon före soluppgången (hvilket är ett vigtigt vilkor) återbära fyndet till fyndstället och derstädes nedgräfva detsamma, görande dervid ett heligt löfte, att aldrig mera befatta sig med så farliga saker. Mannen har så troget hållit sitt löfte, att han aldrig kunnat förmås att yppa, hvar sakerna ligga, utan städse uppgifvit sig hafva bortglömt platsens läge.

Den ifrågarande spjutspetsen liknar något fig. 1 å pl. 3 i Wedels »Ældre Jernalderens Begravelser» (Årb. 1872). Wedel anser dessa med hullingar försedda spjutspetsar hafva tillhört kastspjut. Vid anblicken af de respektabla hullingarna förefaller dock otroligt, att någon menniskoarm skulle hafva förmått att så djupt indrifva spjutet, — eller ljustret, — att hullingarna fått fäste. (Redskapet kan måhända hafva varit en s. k. hökrok från långt senare tid.)