Bolmsö socken, Hof.
Sedan det på Hofs egor liggande i min förra berättelse omnämnda hällkisteröret,[1] hvars norra gafvelhäll är i öfverkanten försedd med en halfcirkel-formig urgröpning, samt ett på Bos egor och torpet Hagalund dylikt sådant, i hvilket flere flintsaker funnos, hvilka lära uppsändts till Nationalmuseet för flere år sedan, blifvit omnämnda, äro dessa nu omtalade grifter de enda i denna trakt jag med säkerhet känner från stenåldern.
Angelstads socken.
På säteriet Bolmstads utegor på sjön Bolmens östra strand skjuter en udde ut i nämnde sjö, omgifven på två sidor af vatten och på den tredje af en mosse. Han stiger med tvärbranta sidor upp till en betydlig höjd, bildande öfverst en vidsträckt jemn yta, beväxt med furuskog samt lång frodig ljung. Kullens sidor samt marken mellan desamma och sjön bestå af mycket fin sand utan någon växtlighet. Denna sand, som är särdeles lämplig att blanda i murbruk och dertill flitigt användes, uppgafs för mig ofta skola innehålla flintstycken, hvilket föranledde mig besöka stället. Under ett 2 timmars vistande på platsen upplockade jag jemte 4 arbetare öfver 200 stycken flintbitar jemte ett skifferstycke, utgörande fragmenter af spåner, pilspetsar m. m., alla arbetade såsom det synes af menniskohand. Styckena funnos från den jemna kullens spets ända ned till sjöstranden spridda öfverallt på en yta af ungefär 200 alnars längd; några uttogos till och med fastsittande i sanden under ljungtorfven vid kullens spets, der marken genom grustägt och regnvatten blifvit underminerad.
Vid ett besök hos ställets egare herr löjtnant H. von Schönberg visade mig denne en mängd flintsaker, bestående af kärnor, pilspetsar, lansspetsar samt råa oarbetade flintstycken, hvilka genom hans berömvärda nit på samma ställe blifvit tillvaratagna under sandtägt derstädes, och hvilka han benäget lofvade skänka till Statens Historiska Museum. Allt detta tyckes antyda en uppehållsort för längre tid för stenåldersbefölkningen här.
På samma säteris åkergärde öster om gårdens hufvudbyggnader ligger ett ganska stort stenrör, hvilket sades af en
- ↑ Andra bandet af denna tidskrift, sid. 214.
