andre, af hvilka den yttersta var 2 fot lång och 9 tum bred, den inre 3 fot lång och 9 tum bred. Östra långsidan hade likaledes längst i norr två stenar stående, den ene innanför den andre; den yttersta 2,3 fot lång, 1,5 fot bred, den inre 2,5 fot lång och 1,5 fot bred; den dernäst åt söder 1,9 fot lång, 1,3 fot bred; den dernäst 2,5 fot lång och 1 fot bred. Återstoden åt söder var murad af kullersten. Alla stenarne voro tunna flisor, tjockleken från 1,5 till 2,5 tum, utom stenen längst i norr på östra sidan, som var 5 tum tjock. Grafvens läge var i nordost och sydvest. Röret låg på en jemn upphöjd plan, midt i en hafreåker invid boningshusen. Vid norra gafveln utanför kistan fanns en grof lerkärlsbit samt alldeles utmed sidostenarne på östra sidan längst i norr flere dylika bitar samt ett kol. Utanför kistans nordvestra kant hittades en mängd lerkärlsbitar. Vid södra gafveln funnos tre flintbitar och en vacker pilspets samt en mindre dylik af samma ämne, vidare en flintbit, måhända en tvärhuggen flintpil, och en lerkärlsbit. Vid norra gafveln fanns ett stort, trekantigt flintstycke. Inuti grafven hittades, två fot från södra ändan, två flintbitar samt en dolk af samma ämne; midt i grafven en flintbit, och längst i norr invid grafstenen en bred dolk af flinta jemte ett kol samt några små klapperstenar, på hvilka likets hufvud säkerligen hvilat. Små skärfvor af obrända ben påträffades från grafvens midt till norra gafvelhällen. Grafven hade aldrig blifvit rubbad. Äfven i detta rör kunde hällkistan före undersökningen skönjas.
De af pastor Palmgren under åren 1874—1876 funna
sakerna äro af föreningen såsom gåfva öfverlemnade till Statens
Hist. Museum (N:ris 5907 och 5912); de år 1877 gjorda fynden
har herr Palmgren ännu ej hunnit ordna och till föreningen
insända.
