Elfva fot från kanten i sydostlig riktning från midten låg på en af bottenstenarne bland en massa grus ett obrändt ben (metatarsus) af nötkreatur[1] snedt afstympadt i nedre ändan.
Sju fot in i röret från östra kanten låg en 2 fot lång, 1 fot bred, 0,5 fot tjock kalksten. När jag fått densamma undanskaffad, varseblef jag derunder en bädd af aska, kol och brända ben. När jag hunnit in några tum i denna bädd, fann jag en nyckel af jern, en liten tunn bronsring af en fingerrings storlek samt ett jernbeslag, liknande till formen de beslag som sitta framtill på pannremmen på nutidens betsel. Det som jag dernäst iakttog, var den genom inverkan af den omgifvande askan mörkgråa ytan af en lerkruka, som stod lutad mot en kullersten, på hvilken den omtalade kalkhällen hvilat. Hon hade sålunda stått inkilad mellan dessa båda stenar. Hon var upp och nervänd, hvilket läge hon länge tycktes hafva haft, ity att den omgifvande askan hade tagit form efter krukan och bibehöll denna form, äfven sedan denna blifvit borttagen. Hon hade gått sönder i många bitar, och det var af denna orsak omöjligt att få upp henne i hennes rätta form. Endast några små skärfvor hafva gått förlorade. Hon var fyld med aska och ben. Några tum längre in i röret och något högre upp fanns ett jernbeslag, hvilket till formen närmast skulle kunna liknas vid en nutidens skylt för ett mindre lås. En jernnit låg äfven inbäddad ibland benen, bland hvilka dessutom hittades två genomborrade benbrickor, den ena något så när, den andra endast till hälften bibehållen. Till sist hittades en jernknif samt 4 jernbeslag, hvartdera bestående af två med nitar förenade skifvor.
Askbädden låg utbredd öfver några af bottenstenarne, mest öfver en kalkhäll, mellan hvilken och den förut nämnde gråstenen askurnan stod. Stenarne som lågo deromkring, till största delen kullerstenar, voro sotade, vare sig de tagit intryck af askan, som nedkastats emellan dem, eller de varit med vid sjelfva förbränningen och denna egt rum på det ställe, der askbädden och sakerna vid graföppningen befunno sig. Det senare förefaller antagligare.
Den lilla bronsringen, helt visst en fingerring, är sönderfallen i tre delar samt mycket ergig. Utsidan är sirad med två
- ↑ För bestämmande af detta och de andra vid undersökningen anträffade benen står jag i förbindelse till doktor Hjalmar Stolpe.
