hel, hvilka ännu allesammans lära qvarligga på marken, vidare ben af en hund (deribland ett käkben) samt kol. Kammarne voro mycket murkna och genomdränkta med vatten, så att de ej kunde upptagas hela.
Jordegaren hade gräft i grafplatsen, sedan denna förut af sjön blifvit något skadad. På samma ställe finnas flere grafkullar i flock, ännu efter utseendet orörda.
Jernyxan är betydligt mindre än den af d:r Montelius i »Svenska fornsaker» fig. 484 afbildade, men till formen lik denna. De spetsar, som på nämnda figur framträda å ömse sidor om skafthålet, äro här ej så tydliga. Yxans längd utgör endast 117 mm., bredden 80 mm. utmed eggen, som dock är mycket förrostad.
De tre tveeggade pilspetsarne synas hafva varit sinsemellan temligen lika, men äro mycket angripna af rost. Mest likna de fig. 501 i Montelii »Svenska fornsaker», men äro något större och synas icke hafva haft sin största bredd så nära spetsen. Nedersta delen är hos tvänne af dem i tvärgenomskärning tydligt fyrkantig. Deras längd är 140—160 mm., största bredden 20 mm.
Den treeggade pilspetsen är i genomskärning som fig. 502 i nyss anförda arbete, men vida bredare både absolute taget och i förhållande till längden. Längden är nämligen (nu) endast 120 mm., under det att bredden uppgår till 17 mm.
Betslet liknar hufvudsakligen det af Montelius i »Sv. forns.» fig. 523 afbildade, men är något mindre och icke snodt. Den ena ringen återstår oskadad, af den andra finnes endast hälften qvar. Afståndet mellan ringarne utgör omkring 103 mm., ringens inre diameter 38 mm.
Vigten är af jern, men delvis öfverdragen med brons. Den är något angripen af rost och dessutom misshandlad af upphittaren, så att dess ursprungliga form ej med säkerhet kan bestämmas. I det hela närmar den sig klotformen, men visar en och annan plan yta. Diametern är omkring 25 mm.; vigten är alltså ansenligt större än den i »Sv. forns.» fig. 645 afbildade, men mindre än fig. 644.
De tillvaratagna delarne af benkammar hafva, som det synes, tillhört fyra särskilda kammar. Alla äro de väl af samma konstruktion som den i Montelii »Sv. forns.» fig. 526 afbildade och
