bronsnål. Här och der i kolbädden anträffades tillsammans 8 jernbitar samt 10 enkla, runda perlor af glas jämte 5 dubbelperlor af samma storlek, hvilka nästan alla hafva varit silfverbelagda, en perla af glasartadt ämne med 5 djupa refflor, en dylik tjockare, en dylik tunnare, med 7 refflor, en ringformig af glasartadt ämne, samt en af något löst ämne, hvilken förr varit inlagd med slingsirater. Dessutom funnos här och der bitar af en oval spännbuckla.
Högen 52. Diameter 31, höjd 31⁄2 fot. Äfven denna hög
bestod liksom de andra af grof kullersten och betäckte en med
sparsamt ben och kol försedd askbädd, hvilken innehöll några
få förrostade jernbitar, bland hvilka en tyckes utgöra
lemningar af en knif.
Högen 53. Detta röse, hvilket ligger ett par hundra alnar
söder om förut omtalta gratfält på en jämn slätt, var nästan helt
och hållet förstördt, och stenen utkastad åt alla håll. Vid
undersökandet af rösplanen märkte jag, att stenarne voro lagda i en
viss ordning i norr och söder, hvarför jag lät rensa upp platsen,
då det klart visade sig, att en liten stenkista af 5 fots längd
och 21⁄2 fots bredd här fanns. Sidostenarna bestodo af
kullersten jämte en och annan flat i jorden nedkilad stenflisa. Norra
gafveln bestod af en flat sten, utanför hvilken en annan likadan
låg nedfallen. Inuti denna kista vid södra ändan fanns en sölja
af brons, skadad, som synes vara af nyare ursprung. Som röset
var så illa åtgånget och kistan illa medfaren och troligtvis jorden
inuti henne omkastad, kan intet omdöme fällas om detta röse.
Samtlige nu undersökta grafhögar tillhöra således jernåldern och troligen dess senaste del, högarne med obrända lik måhända till och med kristen tid. Vid alla de större graffältens undersökning har jag gjort den iakttagelsen, att de högar som ligga i utkanten af graffältet och särdeles de, hvilka ligga längst från platsen der gården antingen nu är eller fordom varit belägen, och hvilka högar således måste vara yngst, nästan alltid innehålla obrända lik, hvilka sällan eller aldrig fått några redskap med sig i grafven. Ofta ligga också dessa grafhögar något skilda från dem, som innesluta brändt lik. Från grafhögarnes antal skulle man kunna sluta till befolkningens antal under denna tid, äfvensom huru lång tid dessa graffält varit begagnade, såframt man egde visshet om, att endast egarne jemte husfolk till
