Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/401

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
57
FORNLEMNTNGAR I VESTKINDE SOCKEN PÅ GOTLAND.

Undersökningen utsträcktes äfven till tvenne nära intill stående hällar (b och c).

Hällen a, hvilken af de tre hällarna stod längst åt Ö., var 68 cm. bred, 14 cm. hög ofvan jord, 117 cm. hög inalles samt 8 cm. tjock. Riktning N.—S. Hällen b var 35 cm. bred, 4 cm. hög ofvan jord och 11 cm. tjock. Riktning N.—S. med 5 graders dragning åt NV. Hällen c, knapt synlig ofvan jord, var inalles 60 cm. hög. Riktning N.—S. med 10 graders dragning åt NV.

På östra sidan om hällen a stodo två kullerstenar och på vestra sidan en kalkstenshäll till stöd för hufvudhällen. Något litet grus låg under gräsvallen närmast omkring hällen, och derunder på östra sidan utmed hela dess längd ett asklager, 50 cm. djupt och 22 cm. bredt. I öfversta delen af detta lager hittades något litet kol samt ett brändt ben.


39. Rest kalkhäll, stående alldeles invid vestra sidan af den stig, som leder från arbetskarlen Petterssons boställe till Rondals. Hällen var 68 cm. bred, 5 cm. hög ofvan jord och 62 cm. inalles samt 14 cm. tjock. Intet anmärkningsvärdt påträffades.

En större gråsten, som låg vid hällens södra ända, upptogs, och platsen, der han legat, undersöktes, men ingenting anträffades.


40. Kummel, liggande i samma del af graffältet, som kumlet 28, och 49 fot ONO. om detsamma. Det var något bevuxet med gräs. Dess höjd var 1 fot och dess diameter 18 fot. Till största delen bestod det af kullerstenar. Äfven här lopp en krets af väl lagda kalkstenshällar rundt om kumlets botten. Bottenstenarna inuti kumlet utgjordes både af kullerstenar och kalkstenar med undantag af midten af kumlets botten, der i riktning NO.—SV. en sträcka af 6 fot var betäckt endast med kalkstenshällar liggande i tvenne rader. Å båda sidorna sluttade de inåt, så att derigenom en sänkning uppstått.

Det visade sig, att dessa hällar utgjorde täckhällarna till en grafkista, hvars väggar bildades af små tunna på kant satta kalkstenshällar. Då sidohällarna sålunda ej kunnat bilda något säkert stöd för täckhällarna, var det naturligt, att dessa senare