Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/427

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
83
FORNLEMNINGAR I VESTKINDE SOCKEN PÅ GOTLAND.

A. Kumlen.

Utseende och anordning.

Elfva kummel hafva undersökts, af hvilka 10 blifvit alldeles genomgräfda, men 1 blott i midten undersökt (N:o 3).

De undersökta kumlens diameter vexlade mellan 14 och 33 fot[1], deras höjd mellan 1 och 3 fot.

De flesta kumlen voro nästan alldeles gräsbevuxna. Till större delen voro de hopförda af kullerstenar. Derjemte förekom rätt mycket kalkstensgrus samt något kalkstensflisor och kalkhällar.

Oftast voro de kullerstenar, som lågo på bottnen af kumlet, större än de, som lågo högre upp. Derjemte voro ofta kalkhällar lagda på kumlets botten. Antagligen har man vidtagit en sådan anordning för att förebygga kumlets sjunkande.

Rundt omkring bottnen gick i de flesta kumlen en ofta väl lagd ring af kalkhällar.

Der grafkista förekom, påträffades täckhällar genast under bottenstenarna. Hällen hade vanligen gifvit vika för den påtryckande stenmassan och lutade inåt. Mellanrummet mellan skelettet och täckhällarna var fyldt med sand.

Trenne grafkistor (40, 41 och 42) voro bygda af kantsatta sidohällar, samt täck- och bottenhällar.

I ett kummel (3) voro kistans sidoväggar gjorda af på hvarandra lagda kalkhällar. Täckhällar funnos, men inga hällar i bottnen.

I ett kummel (28) funnos endast täckhällar, inga sido- eller bottenhällar. Skelettet låg der på blotta sanden. I ett annat (44) saknades sidohällarna, men täck- och bottenhällar funnos.

Riktningen N.—S. var den förherskande äfven bland grafkistorna. De voro i allmänhet mycket långa, ända till 3 meter (10 fot).

I tvenne kummel (1 och 2) hafva endast spår efter likförbränning, aska, kol och brända ben anträffats. I fyra (3, 28,

  1. För de längre måtten hafva »fot» blifvit använda, emedan då dessa undersökningar gjordes, ett tillräckligt långt i meter graderadt måttband ej kunde erhållas.