Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/444

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
100
L. F. PALMGREN.

sten, utan iblandad jord, men såsom förut nämnts till en stor del, isynnerhet inuti, af blott småsten af en knytnäfves storlek. Båda rören inneslöto obrända lik, hvilka hade blifvit lagda på den gamla matjordsbottnen. Dessa ben likna till utseendet icke dem man påträffar i jordhögarna utan snarare benen från stenåldersgrafvarna. Här och der i båda rören funnos lemningar af, som det synes, grytor eller andra gjutna jernkärl och en grytfot. Dessutom funnos bitar af en fin massa, alldeles lika dem som funnos i Österåsrören. Dessa grafvar tillhöra säkerligen en annan tid än de i närheten liggande jordhögarna, och skulle måhända en fullständig undersökning af dem alla gifva någon upplysning om deras ålder, hvilken enligt min åsigt är vida högre än jordhögarnas.


Högen 46. Lågt stenrör af 49 fots diameter, liggande alldeles utmed norra kanten af vägen åt Tiraholms skog; liknade till formen ett stenåldersrör. Öppnades från norr och söder. Midt i röret tycktes stenarna, som i allmänhet voro af mansbördas storlek, vara stälda så, att de bildade en aflång fyrkant. Som dessa stenar blott bestodo af kuller, var det dock ej lätt att skönja formen af denna kista(?), inom hvilken en till ett pilformig redskap danad flintspån fanns, men för öfrigt intet.


Odensjö socken i Sunnerbo härad.

Odensjö prestgårds egor, norr om kyrkan, skjuter en udde ut i Bolmen, beväxt med tät furuskog. Här finnas öfver 20 högar, af hvilka likväl de allra flesta äro nästan helt och hållet förderfvade af skattgräfvare, bland hvilka en i socknen boende backstugusittare, som försörjer sig med antiqvitetshandel, sades hafva funnit åtskilliga saker. En person sades äfven hafva hittat en ring af guld, som han låtit omgöra till vanliga fingerringar. Säkerligen var det dock icke annat än en bronsring.

De få oskadade högar, som funnos, bestodo af grus med klappersten och voro beväxta med skog och lingonris samt inneslöto, på en när, lemningar af brända lik; så hade äfven varit fallet i de skadade, hvilket kunde skönjas i de gropar, skattgräfvarne lemnat efter sig.