gränser; men dessa svårigheter måste öfvervinnas, om vi vilja deltaga i det för Europas folk gemensamma vetenskapliga arbetet, och det kan med någon ansträngning öfvervinnas genom öfversättningar, eller derigenom att man omedelbart begagnar något af verldsspråken.
Vi börja med en redogörelse för de forskningsresor och undersökningar, som under de två i fråga varande åren företagits i Sverige för att lära känna landets fornminnen från förhistorisk tid.
Vitterhets-Akademien har sedan 1840-talet haft ett särskildt anslag till bekostande af arkeologiska forskningsresor inom landet, och, sedan med år 1870 det särskilda anslaget till en antiqvitets-intendent upphört, hafva nämnda akademis amanuenser i stället årligen för dylika undersökningar företagit tjensteresor. På detta sätt hafva de flesta trakter af landet genomforskats,[1] och i Vitterhets-Akademiens arkiv ligga nu socknevis upprättade förteckningar öfver de fasta fornlemningarna i större delen af landet, utaf hvilka förteckningar många äro åtföljda af värderika afbildningar och kartor.
Med de medel, som äro stälda till Vitterhets-Akademiens förfogande, hafva äfven många fornlemningar blifvit till sitt inre undersökta.
Svenska Fornminnesföreningen, några af provinsernas fornminnesföreningar, Göteborgs och Bohusläns hushållningssällskap samt flere enskilde personer hafva kraftigt bidragit till sådana undersökningar, och mycket som dervid anträffats har blifvit öfverlemnat till Statens Historiska Museum; det öfriga förvaras i de talrika provinsmuseer och enskilda samlingar, hvilka finnas nästan öfverallt, och i hvilka flere tusen fornsaker förvaras, af hvilka de flesta säkerligen skulle hafva gått förlorade, om de ej upptagits i dessa samlingar.[2]
Verksamheten i dessa afseenden har under åren 1878 och 1879 ej varit mindre än förut.
De mest storartade undersökningar, som under dessa, liksom under flere föregående, år företagits, äro de af d:r Stolpe med särskildt statsanslag på Björkö utförda. Vi skola här
