lika fig. 587 i Sv. forns., och i en graf på Björkö har d:r Stolpe hittat en stor, tunn silfverbrakteat af samma typ.
Från midten af jernåldern har Statens Hist. Museum under de sista åren, utom de nyssnämnda guldmynten och guldbrakteaterna, erhållit flere mycket värderika fornsaker af guld. I slutet af 1877 inlöstes med nära 1000 kr. en half, i forntiden afhuggen halsring af guld, lik fig. 431 i Worsaae’s Nordiske Oldsager; ringen, som äfven i sitt stympade skick väger 1 ℔ 1,4 ort och före nedläggandet i jorden blifvit hopböjd, hittades vid plöjning på en sandhöjd vid Lund i Naums s:n, Barne h:d, Vestergötland (St. M. 6067). Museet egde förut endast ungefär hälften af en annan guldring af samma slag, funnen år 1848 under plöjning på en åker vid Arges i Hemse s:n på Gotland (St. M. 1446). Det var derför en särdeles värderik tillökning till museets dyrbara samling af guldsaker, då man för denna fick inlösa en på hösten 1878 funnen stor, vacker guldring af denna typ, som var hel och mycket väl bibehållen. Den hittades i en åker å egorna till Storegården Bragnum i Floby s:n, Viske h:d af Vestergötland, vägde 1 ℔ 94,7 ort och betaltes med 1800 kr. (St. M. 6234).
På en gammal åker vid Slättängs i Fristads s:n, Vedens h:d af Vestergötland, hittades samma höst flere i spiral lagda tenar m. m. och ett för kejsar Zeno prägladt mynt, allt af guld och liggande i en kopparask, som föll sönder. Fyndet, som vägde 33,2 ort, löstes med 384 kr. (St. M. 6266).
I samma landskap gjordes samtidigt ett ovanligt stort fynd från den yngre jernåldern, nämligen en sönderhuggen halsring, snodd af två trinda tenar, samt flere släta, tjocka tenar, allt af guld och vägande ej mindre än 2 ℔ 86,85 ort. Fyndet, som löstes med nära 3200 kr., anträffades under gräfning å egorna till Hedegården Jettened i Gudhems s:n och h:d (St. M. 6260).
Under de två sistförflutna åren hafva äfven åtskilliga dyrbara samlingar af silfversmycken och silfvermynt från slutet af jernåldern förvärfvats för museet. De största af dessa fynd äro, såsom vanligt, anträffade på Gotland, från hvilken ö museet under nämnda två år erhållit sådana silfverfynd till en sammanlagd vigt af mer än 18 ℔ 50 ort. Det största anträffades 1879 vid Bols i Hafdhems s:n; mynten voro kufiska (arabiska), tyska och byzantinska (inga anglosachsiska), och skatten vägde ej
