Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/537

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
193
MÅNDAGEN DEN 23 AUGUSTI. ANDRA FRÅGAN.

här på slottet och tillhör länets fornminnesförening. Med glädje ser jag, att denna samling för tillfället blifvit tillökad genom de enskilda samlingar, som här äro utstälda, och som äfven i afseende på bronssaker äro ganska rikhaltiga. Nu vill jag dock endast hålla mig till hvad som tillhör vår fornminnesförening, och i det hänseendet får jag upplysa, att största delen af våra bronssaker äro funna inom länet, de flesta på Öland, men en stor del på fastlandet, inom Möre samt ända upp till Tjust, Tunaläns och Sevede härad. Flertalet af de till vår tid bevarade föremålen från bronsåldern i Kalmar län utgöras, såsom på andra orter, af vapen, verktyg och prydnader.


Kongl. sekreteraren Gethe: Jag har begärt ordet endast för att å två frånvarande utställares vägnar lemna några upplysningar om de omständigheter, hvarunder de utstälda föremålen anträffats. Det svärd och den spjutspets af brons, som tillhöra kapten Mannerskantz, äro funna vid Värnanäs under odling af en beteshage i en stenig backe omkring 3,000 fot från sjön. En yxa eller s. k. skaftcelt af brons, som äfven är utstäld här och tillhör herr C. A. Falk, är funnen i år vid Ekerum på Öland under plöjning af en åker. På samma sätt hafva flere fornsaker från nämnda tid hittats, och många af dem hafva utan tvifvel ursprungligen legat i grafhögar, som blifvit utjemnade och förstörda. Det är att beklaga, att de jordfasta minnesmärkena från sten- och bronsåldern, hvilka säkerligen en gång varit mycket talrika, under tidernas lopp blifvit föremål för en så vandalisk behandling, att man i de flesta fall icke ens tagit vara på de för vetenskapen dyrbara saker, som i dessa grafvar förvarats.


Ingeniör Magnét: Det är oftast svårt att få kännedom om de förhållanden, under hvilka ett fynd anträffats, emedan arbetare, hvilka hitta de flesta fornsaker, fästa mera afseende på fyndet än fyndorten. I våras hittades i Södra Möre nära kusten två stenviggar. Vid besök på platsen fick jag veta, att vid dikning påträffats midt i diket ett ungefär två alnar bredt hål, fyldt med jord af beskaffenhet, olik den omliggande marken. Jag fann då, att sidorna af diket voro liksom marmorerade af olika lager af svart jord, möjligen någon bränning.