blef färdig vid 1557 samt utfördes sålunda helt och hållet af Jacob Richter, naturligtvis med biträde af en mängd handtverkare. Det är ett mycket egendomligt förhållande, att till denna vindelsten åtgingo bland annat (enligt 1557 års räkenskap) 122 stycken ”liksten”, hvilket helt enkelt måste betyda grafstenar. Ännu finnas spår af dessa; de voro troligen tagna från den gamla klosterkyrkan. I porten synas tydliga fragment af en sådan sten, och äfven i de andra vindelstenarne i slottet lära lemningar af sådana finnas. Vidare uppfördes södra flygelns nedre del, ny från grunden, möjligen med användande af någon äldre låg byggnad för en del af undervåningen. Det är densamma, der kyrkan nu utgör öfvervåningen. Denna flygel börjades 1555, och arbetet med den pågick till 1569, hvilket synes deraf, att de båda portalerna bära årtalen 1568 och 1569. Slutligen hafva vi att märka östra flygeln, som också uppfördes ungefär vid samma tid. Äfven den hade möjligen någon lägre byggnad till grundval. I afseende på rent dekorativa yttre delar, tillkommo de tre större portalerna, de båda nyss nämnde i ”nya byggningen” och den inre portalen vid porthvalfvet (fig. 3), samtliga enligt räkning förfärdigade af Roland Mackle (Roland stenhuggare).
Af inre dekorationer finnes, nyligen dyrbart återstäld, i behåll den i gamla konungsmaket (fig. 4). Den börjades 1560 och fortgick till 1564, enligt årtal anbragta i taket (1562) och under inläggningen, som föreställer Kalmar slott (afbildad hos Sylvander). Detta arbete utfördes af en tysk snickarekoloni under ledning af Marcus Wulfrum och en hans lärjunge Urban Schultz. Det är sannolikt desse båda, biträdda af Ver Wilt, som uppgjort ritningen till denna dekorering, hvilken i hela norra Europa söker sin like i prakt, icke i glödande färgprakt, men i säker prydlighet, smakfull teckning och godt utförande, och om hvilken inga afbildningar utan färg (andra i Gaimards ”Voyage en Scandinavie”, atlas, och i ”Sveriges historia”, 3) kunna skänka någon fullt klar föreställning. Hvad den målade dekorationen beträffar, är den säkert ordnad af Dominicus Ver Wilt. Dess väggbilder, en framställning af jagtscener, förete den egendomligheten att de ej äro utförda direkt på murytan, utan först modellerade i stuck och sedermera målade. Redan under Johan III företogs en restauration af denna målning, och ytterligare har densamma, liksom färgläggningen i taket, i våra
