Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/605

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
261
FYND FRÅN BRONSÅLDERN I KALMAR LÄN.

6. Samma s:n, Heda (1868). Vid dikesgräfning, 2 fot under jordytan. En skaftcelt, närmast lik Sv. forns. 141, men smalare. [Skänkt af godsegaren Hj. Kullberg till Statens Historiska Museum, n:o 4095.]

7. Samma s:n, Heda (1868). Vid odling, under rötterna af en mycket stor ek, omkr. 3 fot under jordytan. En skaftcelt, lik Sv. forns. 117. [Skänkt af godsegaren Hj. Kullberg till St. Hist. Mus., n:o 4095.]

8. Samma s:n, på olika, ej närmare kända ställen, a) Klingan till en dolk, med tunn, bred, kort tånge, utan uppstående kanter och utan nithål. Låg rygg längs klingans midt; inga linier. — b) En skaftcelt, lik Sv. forns. 141. [Båda i kongl. sekreteraren E. Keys saml. på Sundsholm.]

9. Gladhammars s:n, Sundsholm. Under en stor sten i parken. En vacker halsring, närmast lik Sv. forns. 227, men tjockare, så att den är en mellanform mellan den sist nämnda och fig. 50 i Månadsbladet för 1880. [Kongl. sekreteraren E. Keys saml. på Sundsholm.[1]]

10. Hjorteds s:n, Bjurvik. I ett stenröse. a) Ett stort hängkärl, närmast likt fig. 168 i 1:a delen af Sveriges historia, men af den inböjda kanten synas blott obetydliga lemningar; två aflångt fyrkantiga hål i kärlets öfversta del i stället för de uppstående öronen. Siraterna likna dem å anförda fig. Yttre diameter vid mynningen 7,1 tum och på vidaste stället 8,1 tum; höjd 4 tum. I kärlet lågo några träkol. — b) En ovanligt stor, ihålig halsring af samma form som Sv. forns. 231; ena ändan är afbildad Sv. forns. 232. [Skänkta 1870 af herr Fagerlin till St. Hist. Mus., n:o 4323.]

11. Locknevi s:n, Rangelsbo. I ett stenröse, under odling, a) Ett hängkärl, likt Sv. forns. 248, men med två aflångt

  1. Vid Sundsholm har man dessutom, på ett annat ställe, funnit en halsring af en smal, fyrkantig bronsten, rundad mot de ännu smalare ändarne, hvilka sluta i enkla hakar. Ringen, som bestått af två, troligen ej lika stora delar, har haft en ledgång, d. v. s. ändan af hvardera delen har varit tillplattad, ehuru ej betydligt bredare än det öfriga, och genomborrad; genom hålen har en simpel, nu afbruten jernten gått. Denna ring, hvilken troligen tillhör öfvergångstiden mellan bronsåldern och jernåldern, förvaras i kongl. sekreteraren E. Keys saml. på Sundsholm.