18. Samma s:n, Fälle. Sex här belägna stenrösen undersöktes år 1879 af hr Ekerot. I det första, som var af 30 fots diameter och 6 fots höjd samt förut orördt, hittades intet annat anmärkningsvärdt än en något knackad flintbit och en djurtand. — Det andra låg omkr. 60 fot från det första och hade 40 fots diameter och 7 fots höjd. I detta röse, men ej i midten, syntes en fördjupning, tydligen ett minne af en tidigare undersökning. Nu hittades i röset ett par söndriga lerkärl och ett till ett af dem hörande lock, samt aska och kol. — Det tredje röset, som har 40 fots diam. och ej förut varit rördt, kunde nu endast ofullständigt undersökas, emedan det ligger i rågången mellan tvänne egor. Endast 4 fot från kanten hittades ett halssmycke[1] af brons, till formen likt Sv. forns. 122, men alldeles slätt och utan sirater. — I det fjerde röset, som hade 50 fots diam. och 8 fots höjd, samt förut ej varit rördt, påträffades en knackad flinta, liknande en trubbig spjutspets, samt några obrända djurben (ditkomna i senare tid?). — Det femte och det sjette röset innehöllo intet anmärkningsvärdt. [Fynden skänktes af hr Ekerot till St. Hist. Mus., n:o 6473.]
19. Samma s:n, Habbestorp. Ett på Johan Perssons egor liggande stenröse af 50 fots diam. och 8 fots höjd undersöktes 1880 af hr Ekerot. Röset låg på en höjd, nära samma till hafvet gående vattendrag, som omtalas under n:o 17. Midt i röset, på dess botten, påträffades en kista af stenar, som voro till hälften nedsatta i den sandjord, hvarpå röset hvilade. Alla fyra sidorna voro slutna; norra delens sidor bildades af flata gråstensflisor, den södra delens mer af kullersten. Tre fjerdedelar af kistan voro täckta med flisor af granit, som voro 1—1,5 fot breda, och af hvilka några brustit. Närmast öfver kistan lågo smärre stenar, af en knytnäfves storlek; derofvanpå större stenar. Kistan, som tydligen aldrig blifvit rörd efter rösets uppkastande, låg i N.—S. och var invändigt 9,5 fot lång och 2 fot bred; dess djup, d. v. s. väggstenarnas höjd, var
- ↑ Dessa bronssmycken kallades förr vanligen ”diadem”, men några i senare tid gjorda fynd hafva visat, att de varit prydnader för halsens framsida och öfre delen af bröstet.
