blott så till vida, att underrättelserna om densamma, sådana de i nyaste tid samlats af Ahlqvist, till fullo vederlägga sägnerna om fängelsehålan vid teatern. Man kan dessutom, såsom vi skola se, med fullt skäl påstå, att den våning, hvari det s. k. Eriks fängelse ligger, aldrig funnits till vid denna tid. Hvad angår slottets tillväxt under 1570-talet äro räkenskaperna, hvilka åter med ett och annat afbrott vidtaga med 1573, mycket sparsamma på upplysningar. I juli 1572 tog hertigen Hans Eriksson i sin tjenst som målare, och denne finnes följande år haft beställning å Gripsholm, sannolikt för slottets konstnärliga dekorerande. Denne Hans målare, hvars namn förekommer i handlingarna alltifrån 1561, var fortfarande anstäld hos hertig Carl, arbetade ömsom å Nyköpings, Örebro och Gripsholms slott samt Strengnäs, och fanns ännu 1596 i lifvet. Vi träffa honom än en gång under loppet af vår undersökning. För öfrigt förekom väl knapt något byggnadsarbete under sagda tid, åtminstone intet som rör vårt ämne, endast mindre lagningar och dyl. År 1579 gaf hertigen Gripsholm i morgongåfva åt sin unga gemål, Maria af Pfalz, och samtidigt synes han begynt något mer tänka på slottets förskönande och beqvämligare inrättande.
Det är emellertid mycket svårt att bilda sig någon klar föreställning om, hvad som vidgjordes under de närmaste tio åren, åtminstone hvad slottets byggnad och inredning angår. Väl talas 1581 om, att en Hans murmästare arbetade »här på murenn wed slottett», och samtidigt användes bräder o. dyl. »till nyie murenn till Stelningh och wnder hwalffningen»; men något närmare besked om, hvar denna mur låg, kan man ej få. Deremot ser man, att 1578 pålades för ett nytt stall, och detta uppbyggdes af sten under de följande åren till och med 1585, samt började spåntäckas 1584. Karnapet å slottet fick nytt tak, Gregorius snickare gjorde »ett thornn» uti kryddegården och arbetade 1584 i kamrar på slottet. År 1587 säges Mårten snickare hafva gjort skifvor, sängar, långa karmstolar, små karmstolar och lätta stolar, hvadan synes att slottets möblering då upphjelptes. Samtidigt voro tre murmästare och en stenhuggare i arbete på slottet; bland de förre var Matthias der Horst den förnämste.
Nu inträdde ett stillestånd verksamheten, då nämligen hertigens gemål afled; och först 1592 återupptogs denna, sedan han ånyo förmält sig, och jemväl Kristina af Holstein fått Gripsholm
