Hoppa till innehållet

Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/162

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
152
STEN BOIJE.

till slingkanten; den går deremot knappast ned på stafvens venstra sida, sål. antagligen ᛁ. — Genom afflagning äro å öfre kanten efter Bautils ᚦᛅ runorna borta till och med Bautils ᛒ och öfversta delen av ᚱ — detta säkert —; skiljetecknet framför följande ᛴ finnes ej och har säkerligen ej funnits. Bautil har ᛴᛁᚾᚾ᛫ᚱ. Den 3:dje runans kännestreck är tvifvelaktigt; finnes det, är det mycket kort; stenen är här skroflig. Derefter finnes ᛬. Bautils andra ᚾ är, som Dybeck Runa folio II s. 9 påpekat, ᚼ, fullt tydligt. Med afseende på Bautils följande ᚢ anmärker Dybeck Runa folio II s. 9, att »kännestrecket är nog osynligt». Kännestrecket är liksom stafven grundt, men dock ganska säkert. Skiljetecknet efter detta ord osäkert. — På inre ormen efter ᚼᛅᚾ finnes icke Bautils skiljetecken. I Bautils ᚤᛴᛏᛅᚱᛚᛅᚢᛁ är näst sista runan, på ett skrofligt parti, åtminstone ej något regelmässigt formadt ᚢ. — I Bautils ᚢᛅᛦᛁᛏ saknas genom den förut nämnda afflagningen nedre stafändan af andra—fjerde runorna, samt största delen af kännestrecken af den 3:dje. — Efter ᛚᛁᚾᚴᛁ, hvars ᚾ kännestreck, om det finnes, går i kanten af en grop, är ᛬ ej Bautils ᛫.

Inre slingans sista runa är tydligt ᚢ, de båda föregående äro svåra, såsom ock Dybeck Runa folio II s. 9 anmärker, och jag vågar ej utan förnyad granskning bestämdt yttra mig om den. Framför den i Bautil innanför slingan befintliga delen af inskriften finnes å stenen med full säkerhet ett ᛅ, ej anmärkt af Dybeck.


Sättersta socken.

»Esta berg» (Bautil 816, Liljegren 805).

Redan på 1600-talet (se Bautil) skadad, är ristningen nu isynnerhet i nedre delen illa skadad genom afflagning, antagligen förorsakad genom eld. — Runorna äro djupt och tydligt huggna och Bautils teckning återgifver med afseende på den qvarvarande delen riktigt innehållet, endast att jag af det ᚾ, som man skulle vänta framför ᚼᛅᚾ och hvilket nu för öfrigt är alldeles försvunnet, trott mig upptäcka i kanten af en spricka kännestreckets yttersta venstra spets.

Ristningen aftecknades ej, men i stället togs, sedan inhuggningen markerats mot den mörka bottnen med hvit krita, af en