Hoppa till innehållet

Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/296

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
284
JOHAN NORDLANDER.

afseende derpå, att detta finger är det minsta af alla. Hos grekerna kallades det μύωψ d. v. s. den som icke kan se långt; romarne kallade det minimus, hvilket namn förekommer i den saliska lagen; i fornn. nämnes det lililfingr, i svenska landskapslagar litle finger, och öfver hela landet är lillfingret det vanliga namnet i allvarligt tal. Finskans namn på detta finger är pikku-sormi af adj. pikku, liten, hvilket väl ock ingår i det af mig från Vasatrakten upptecknade lill-picki. För öfrigt förekomma sådana namn som lille man, lill-bingen, lill-ping, lill-pinge, lill-pingen och lill-pink, det sista enligt Rz från Mora (Dalarne). I holländskan kallas fingret pink, eg. ett litet smalt skepp, båt. Vidare finnas sådana namn som liten fattig finne (Gestrikland), lille krissman (krigsman, Småland); lille prest (Skåne, rimmande med hafrehäst); lilla prinsen i gata (Bohuslän); litte, litte vine (Norge); lille viringen (Småland), lille virom (Öland), lill-sikevirus (Finland), lille vicke vire (Vestergötland m. fl. landskap), lille vicke viring (Möre härad i Småland); lill-tilleri-tippen i ästäss och spille-minkel (i Ångermanland); lille finge myre (Göteborg), lilla pipa i Värmelann (Bohuslän).

Rätt ofta förekomma former innehållande namnet Per med egendomliga tillägg. Sådana äro: lilla Pelle på jorden (Upland), lilla Pelle på ändan (Södermanland), lelle Pär i piggevann (Sörbygden i Bohuslän), lille Päl (= Per) i pinka (Bohuslän), lilla Per Mattsson på ändan (Vermland, J. Magnussons tillägg till Noreens ordbok öfver Frykdalsmålet), lilla gubben Per Jönsson (Gestrikland), lilla Per Matsson speleman; lille Peer Spillemand (Danmark), lilla Per Olofs man (Ångermanland).

Isidorus har för detta finger namnet auricularis, hvilket han förklarar deraf, att man med detta finger aflägsnar smuts ur örat. I öfverensstämmelse med detta namn hafva portugiser och spanjorer namnet namnet auriculare, fransmän auriculaire, och holländarne kalla det oorvinger. Grimm uppgifver, att motsvarighet härtill saknas i det tyska folkspråket, lika som han förgäfves sökt det i de nordiska munarterna. Vi ha icke heller funnit detta namn. Emedan detta finger slutar raden, kallades det i fornfrisiskan slatere, den som slutar. Dermed torde man få sammanställa de ofvan anförda namnet »lilla Pelle (l. Per Matsson) på ändan.» I svenska finnmarkerna kallas fingret sakari-sormi, af sakari tinne, yttre rand. — Uti tyska barnrim sådana som det s. 279 anförda