afseende derpå, att detta finger är det minsta af alla. Hos grekerna kallades det μύωψ d. v. s. den som icke kan se långt; romarne kallade det minimus, hvilket namn förekommer i den saliska lagen; i fornn. nämnes det lililfingr, i svenska landskapslagar litle finger, och öfver hela landet är lillfingret det vanliga namnet i allvarligt tal. Finskans namn på detta finger är pikku-sormi af adj. pikku, liten, hvilket väl ock ingår i det af mig från Vasatrakten upptecknade lill-picki. För öfrigt förekomma sådana namn som lille man, lill-bingen, lill-ping, lill-pinge, lill-pingen och lill-pink, det sista enligt Rz från Mora (Dalarne). I holländskan kallas fingret pink, eg. ett litet smalt skepp, båt. Vidare finnas sådana namn som liten fattig finne (Gestrikland), lille krissman (krigsman, Småland); lille prest (Skåne, rimmande med hafrehäst); lilla prinsen i gata (Bohuslän); litte, litte vine (Norge); lille viringen (Småland), lille virom (Öland), lill-sikevirus (Finland), lille vicke vire (Vestergötland m. fl. landskap), lille vicke viring (Möre härad i Småland); lill-tilleri-tippen i ästäss och spille-minkel (i Ångermanland); lille finge myre (Göteborg), lilla pipa i Värmelann (Bohuslän).
Rätt ofta förekomma former innehållande namnet Per med egendomliga tillägg. Sådana äro: lilla Pelle på jorden (Upland), lilla Pelle på ändan (Södermanland), lelle Pär i piggevann (Sörbygden i Bohuslän), lille Päl (= Per) i pinka (Bohuslän), lilla Per Mattsson på ändan (Vermland, J. Magnussons tillägg till Noreens ordbok öfver Frykdalsmålet), lilla gubben Per Jönsson (Gestrikland), lilla Per Matsson speleman; lille Peer Spillemand (Danmark), lilla Per Olofs man (Ångermanland).
Isidorus har för detta finger namnet auricularis, hvilket han förklarar deraf, att man med detta finger aflägsnar smuts ur örat. I öfverensstämmelse med detta namn hafva portugiser och spanjorer namnet namnet auriculare, fransmän auriculaire, och holländarne kalla det oorvinger. Grimm uppgifver, att motsvarighet härtill saknas i det tyska folkspråket, lika som han förgäfves sökt det i de nordiska munarterna. Vi ha icke heller funnit detta namn. Emedan detta finger slutar raden, kallades det i fornfrisiskan slatere, den som slutar. Dermed torde man få sammanställa de ofvan anförda namnet »lilla Pelle (l. Per Matsson) på ändan.» I svenska finnmarkerna kallas fingret sakari-sormi, af sakari tinne, yttre rand. — Uti tyska barnrim sådana som det s. 279 anförda
