jagtfalk att särskildt omtalas, såsom det första beviset för att den äfven i Eddan omtalade falkjagten idkades här i Norden så tidigt som under det åttonde århundradet, till hvilken tid den i fråga varande grafven hör. Allt det som upptagits ur Vendelgrafvarna förvaras nu i Statens Historiska Museum under n:o 7250.
En sak bör jag dock måhända tillägga. De äldsta grafvarna ligga längst åt söder, och grafvarnas ålder aftager ju längre man kommer i norr på graffältet. I en af de nordligaste, hvilkens innehåll äfven för öfrigt visade sig tillhöra den yngre jernåldern och således vara betydligt yngre än den först undersökta grafvens, låg ett halft arabiskt silfvermynt, prägladt något af åren mellan 914 och 943.
Äfven i många andra trakter af Sverige äro graffynd från
den yngre jernåldern gjorda. Utrymmet medgifver emellertid
endast att här omtala några få af dem.
Amanuensen Gustafson har, såsom vi sett, år 1884 företagit undersökningar på ett graffält vid Hafvor i Hablingbo socken på Gotland[1]. Detta, som ligger vid södra kanten af »Mästermyr», är mycket stort. Den östra delen af graffältet, på hvilken 55 grafvar nu blefvo undersökta, kartlades, hvarvid det visade sig, att nära 150 grafvar ligga på ett område af omkring 400 meters längd och 100 meters bredd. Vester derom fortsätter graffältet genom två angränsande beteshagar. Grafvarna höra till olika delar af jernåldern: några till den äldre jernåldern, andra till senare tider. En graf från »midten af jernåldern» är redan omtalad (sid. 88). Liksom grafvarna från den äldre jernåldern, innehöll denna brända ben.
Lemningar af obrända lik träffades deremot i flera grafvar från den yngre jernåldern, hvilka till sin anläggning voro mycket enkla. En grop, hvars längd och bredd var afpassad efter den döda kroppen, hade blifvit uppgräfd, högst en meter djup, den döde hade här blifvit nedlagd utan kista eller annat skydd, deröfver hade man kastat jord, grus och stenar, och grafven
- ↑ Den nu följande redogörelsen för detta graffält är mig benäget meddelad af hr Gustafson.
