Hoppa till innehållet

Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/512

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
178
OSCAR MONTELIUS.

Att Gokstadskeppet är nästan fullständigt bevaradt, har sin förklaringsgrund i samma omständighet, som åt oss räddat en så stor del af Tuneskeppet. Det förra var nämligen till 4 fots djup nedgräfdt i den blålera, som efter hvad vi sett fanns under Kongshaugens botten. Dessutom var skeppet invändigt fyldt med blålera, hvarjemte man öfver denna lagt mossa och faschiner af hasselgrenar. Så långt upp, som detta lager gick, var derför allt trävirke väl bevaradt, medan skeppets högsta del, hvilken således sträckte sig upp i det sandblandade lerlagret, var bortruttnad; detta gäller i synnerhet om det öfversta af för- och akterstäfven med dertill stötande bordsplankor och tillhörande reling. Detsamma skulle utan tvifvel hafva egt rum med hela öfverkanten af skeppet längs båda sidor och särskildt med stycket ofvanför spanternas toppar, om detta hade bibehållit sin ursprungliga ställning; men nu hade det lyckligtvis genom den öfverliggande jordmassans tryck blifvit böjdt inåt i nästan rät vinkel och undgick således att komma upp i det förtärande jordlagret. Hvad som slutligen måste hafva bidragit till att någorlunda bevara grafkammarens trävirke trots dess höjd öfver skeppets kanter, var att största delen deraf utgjordes af stora, runda stockar, täckta med flera lag näfver.

I högen stod skeppet med förstäfven vänd mot sjön. Så var äfven fallet med Tuneskeppet, och samma förhållande omtalas i flera af sagorna. Den tanke, som låg till grund härför, var måhända, att skeppet skulle vara redo att under den högsattes ledning löpa ut på det element, dit det egentligen hörde.

Gokstadskeppet, som haft en mast med ett råsegel, är af ek, klinkbygdt, och har ej varit däckadt; det har ej heller varit måladt. Det mäter fulla 80 svenska fot i längd och 17 fot i bredd midskepps, men det är der endast 4 fot djupt mellan relingens öfverkant och kölen. Liksom i Tuneskeppet äro spanten icke fästade vid kölen, utan ligga lösa ofvanpå denna; blott den nedersta plankan är fästad vid kölen med jernnaglar och de öfversta borden vid spanten med tränaglar, medan alla de mellanliggande plankorna endast varit bundna vid spanten med rep. Dessa rep gå genom hål, på vissa afstånd anbragta dels i en fals på spanten och dels i klampor, som äro utsparade i plankorna. Bordens antal på hvardera sidan är 16 och spantens 17.