Hoppa till innehållet

Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/564

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
230
G. A. GUSTAFSON.

Antalet fornsaker från Gotlands bronsålder uppgår således till 309 eller i medeltal 11,33 på hvarje qvadratmil af öns yta. Alla äro af brons, utom en armring af guld (n:o 67), tre kärl af bränd lera (n:o 18, 45 och 64) samt två harpixkakor (n:o 116, d).

Af den redogörelse för bronsåldersfynden från Kalmar län, som d:r Montelius i 4:de bandet af denna tidskrift lemnat, framgår att i dessa, till Gotland närmast belägna trakter, och isynnerhet på Öland, den äldre bronsåldern är ungefär lika starkt representerad i fynden, som den yngre. Såsom redan blifvit antydt, är förhållandet på Gotland helt annorlunda. Från den äldre delen af bronsåldern härrör endast ett fåtal fynd och fornsaker. De torde inskränka sig till de 14 skaftcelterna (af hvilka några äro att hänföra till Montelius’ period I, men flertalet till period II), 3 hålcelter (period II) samt 3 knifvar (n:o 22, 26 och 116 b, period III). Alla dessa föremål äro funna enstaka.

Äfven från den yngre bronsålderns början (period IV) äro fynden sparsamma. Det vigtigaste är ett graffynd med brända ben i lerkärl inom liten kista, innehållande en knif och en pincett (n:o 64); dessutom en dubbelknapp (n:o 114 e) och kanske ytterligare ett eller annat fynd.

De flesta fynden tillhöra den yngre bronsålderns blomstringstid (period V). Åtskilliga markfynd, flere smärre graffynd och ett större antal lösa fornsaker (t. ex. de flesta ringarna och hålcelterna) äro från denna tid, och det är troligt att många af de fynd, hvilkas tid icke är närmare bestämbar, äfven höra hit. Äfven från bronsålderns sista tid och öfvergångstiden till jernåldern (period VI) finna vi talrika minnen. En stor del af de på Gotland ofta förekommande nålarna höra sannolikt hit, äfvensom åtskilliga former af ringar. Särskildt anmärkningsvärda äro de vackra, ornerade ringar som omtalas i n:o 23, 68, 97 och 102, emedan tre af dem äro funna vid skelett, under det att eljes likbränning är vanlig såväl under slutet af bronsåldern som i början af den följande tiden.

Det är i många fall svårt att draga en bestämd gräns mellan brons- och jernålder, eller att afgöra, om ett föremål bör räknas till den ena eller andra perioden. Några af de yngsta fynden (t. ex. n:o 60, 73, 109 och 110 samt några andra ringfynd) torde en och annan vara mera böjd att hänföra till jernålderns början, liksom ett par här ej anförda fynd, ehuru jern deri förekommer, skulle kunna anses hafva bronsålderskarakter (t. ex. St. M. 7597 från