men längre ned ökas den åter, så att kärlet står fast och stadigt. Skål och fot hafva varit förenade genom lödning, men denna har i alla tre exemplaren lossnat.
Det första af dessa kärl visar å skålens yttre sida fem karakteristiskt utförda fågelbilder, placerade jemte enkla växtdelar, som synas skola föreställa träd, inom breda ringar. Mellanrummen mellan dessa ringar prydas af andra växtmotiv, alla hållna i romansk stil. Fotens smalaste del är alldeles slät; den vidgade nedersta delen prydes af bågar och blad.
Af ännu större intresse är nästa skål, som är den förra lik, men här är skålen mera sväld, och dess kant något indragen. Foten är alldeles slät. Skålen höljes af behagligt böjda rankor och blad, mellan hvilka uppträda figurer af menniskor och djur — allt i 1100-talets väl utpräglade stil. Kring skålens öfre kant läses en inskrift, som bildar två versrader och ett slutord:
+ ME IVSSIT PROPRIO ZALOGNEV SVMPTV FABRICARI
ERGO POSSIDEAR POSTERITATE SVA
VALE
d. v. s. »Zalognev lät mig göras på sin bekostnad; må jag derför besittas af hans efterkommande. — Farväl». På en rand längre ned å skålen, kring fotens kantlinie, läses:
SIMON ME FECIT
d. v. s. »Simon har gjort mig».
Namnet Zalognev låter slaviskt. Det är möjligt, att skålen tillhört någon rysk köpman, som stått i lifliga förbindelser med vestern, eller sannolikast en, som varit bosatt i Visby, och derför låtit åt sig förfärdiga ett kärl i vesterländsk smak och med latinsk inskrift. Hvem han var, hvilken rol han spelat bland sin tids menniskor, kan nu ingen säga. Den önskan, som kärlet å hans vägnar uttalar, att det må blifva en ättklenod, har icke i längden gått i fullbordan. Oroliga tiders farhågor läto detta kärl med det öfriga döljas i jorden, och nu har staten inträdt i danaarfvet efter den obekante, som längesedan dött utan känd ätt och utan kändt testamente.
Af ännu större märklighet är den skål, till hvilken vi nu öfvergå: den visar en sådan finhet i arbetet, att endast få föremål från medeltiden kunna med den uthärda en jemförelse.
