Sida:Svenska industriens män.djvu/50

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


JONAS ALSTRÖMER.

Om bevis behöfves, är Jonas Alströmer ett sådant, att snillets gåfvor äro oberoende af lyckans, och att en kraftig vilja alltid förmår göra sig gällande i trots af de hinder, som afund och fördomar förena sig om att uppresa i hennes väg.

Början af Alströmers bragdfulla bana var ingenting mindre än lysande, och hans första verksamhet lofvade visserligen ingenting utmärkt. — Han föddes den 7 Januari 1685 i den lilla staden Alingsås, der hans far, Thore Carlsson, var en ringa borgare. Lik så mången annan fattig yngling, fick Alström, såsom han först kallade sig till minne af sin födelsestad, tidigt söka sitt bröd hos andra. Efter att någon tid ha varit i handel i Ekesjö, och derefter försökt sig såsom renskrifvare i Venersborg, erhöll han en liten tjenst vid Ryssvågen i Stockholm.

Under dessa olikartade befattningar sökte han hvarje tillfälle att skaffa sig större kunskaper, liksom en aning sagt honom, att de med tiden skulle komma att behöfvas på större och mera gagnande verksamhetsfält.

År 1707 följde han en vän Alberg öfver till England och mottog en plats såsom bokhållare på dennes kontor. Efter några år, då Albergs affärer genom hvarjehanda missgynnande omständigheter gått öfver ända, öfvertog Alström hans kontor för egen räkning och samlade genom sin arbetsamhet och samvetsgrannhet snart en betydlig förmögenhet.

Ryktet om hans redbara uppförande tillskyndade honom flera förtroendeuppdrag från hans fädernesland, bland annat det att såsom konsul bevaka Sveriges handelsintressen i London. — Under sin vistelse derstädes hade han ett gynnande tillfälle att jemföra Englands industri och deraf härflytande rikdomar med Sveriges näringslöshet och deraf följande fattigdom.

»Då» — säger han om sig sjelf — »blefvo genom den Högstes tillskyndelse mitt förstånds ögon öppnade, och mitt hjerta upptändt af brinnande längtan att tjena fäderneslandet». — Han tog till sin lefnads uppgift att i detta samma fädernesland återupprätta handeln, sjöfarten, landtbruket och handaslöjderna, dessa, som han kallade dem, »fyra grundpelare under statens välstånd» — och sällan har väl någon genomfört sitt beslut med större kraft och ihärdighet än han. —

En ringa början gjordes 1715, då Alström lät till Sverige öfverföra en hjord engelska får såsom stam för en förbättrad fårafvel. — Åtta år senare lemnade han för alltid England, genomreste Frankrike och Holland, inköpte en mängd maskiner, verktyg och redskap, samt förmådde åtskilliga slags arbetare, såsom klädes-, siden- och strumpväfvare att flytta öfver till Sverige.

Dessa företag voro förbundna icke blott med stora kostnader utan med verklig fara. I Holland var han nära att blifva stenad af en hop väfvaregesäller och då hans fartyg afgick från Amsterdam, eftersattes det af ett par holländska tulljakter för att föras tillbaka.

Emellertid undkom det faran, och anlände med sin dyrbara laddning af arbetare och maskiner till Göteborg i Oktober 1723, en betydelsefull dag i svenska industriens historia.

Till hufvudort för sina industriela anläggningar hade han redan förut utsett sin födelsestad Alingsås, hvilket val jemväl gillades af hans vän Polhem. — Här, i denna undangömda vrå,

Svenska industriens män.3