Sida:Svenska kvinnan genom seklen 1907.djvu/35

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


Carl Larsson illustration Gustaf III 01.jpg

BÖRJAN AF GUSTAF III:s TID.


DET HAR just »förelysts» för första gången för Jungfru Charlotta Elisabeth, dotter till professoren och rectoren Carl Petter Unerus i Lund.

De hade nyss suttit i den gamla ärevördiga, fastän i en föga gracieuse stil byggda Domkyrkan, alldeles under predikstolen, hon och hennes tillkommande, Kongl. Secreteraren Wiederfelt.

Gråtit hade de båda af saliga känslor, o, heliga flöden ur Astrilds brunn!… den otäckan Ulrica, lilla syster, hade, förstås, icke kunnat låta bli att fnittra, då Con­rad Mauritz förde Lottas hand till den högra sidan af sitt bröst…, men det fick hon minsann för af sin mamma på hemvägen! Ack, ja! suckar Lotta smäktande för sig själf, med ett litet triumferande smil i gipan (Conrad Mauritz har gått in med pappa och mamma i gröna kabinettet… hm!).

Hon slår upp förmaksfönstret, som vetter åt klosterträdgården, den ljufliga parken, härlig som Cytheres ö. Det vet C. M. och C. E. bättre än någon annan!

Alla de minnena!